Vad skulle få dig att greppa högaffeln och marschera mot Stockholm?

Som intressant samtalsämne över lunchbordet kan man ställa frågan som ni ser i rubriken. Förr var det danskarna eller kungen eller något annat hemskt man ville avsätta. Tiderna förändras men inte människan. Även om vi nu ska rösta om allt har dom flesta av oss fortfarande områden eller ämnen som på allvar skulle få oss att i ren ilska marschera mot Stockholm och kräva förändring.

Vi ser tendensen vid olika toppmöten runt om i världen, människor som känner sig maktlösa och vill påverka på olika sätt,en del mindre bra sätt också.

Vad skulle få dig så upprörd att tanken på att vänta tills nästa val och politikers välvilja skulle te sig enbart löjlig? Som skulle få dig att göra något åt saken själv och inte vänta på att någon annan skulle göra nåt? Min arbetskamrat sa “200% höjd moms på kaffe”…

För det första kan jag inte förstå hur det överhuvudtaget är möjligt att tillåta aborter. Hur kan vanliga människor i Sverige helt enkelt svälja parollen “kvinnans valfrihet och frihet” när det handlar om att mörda barn…att ta död på liv? För mig ofattbart. Följande bloggar/inlägg ger tänkvärd läsning i ämnet:

Denna bloggen

Många säger att man inte vet om ett foster är ett liv eller inte, ett barn eller inte. Då är det ju inte mord om det inte är ett barn, eller? Men för mig verkar denna osäkerhet om när fostret blir ett liv/barn som ett ypperligt skäl att inte ta chansen med en abort. Varför riskera att döda ett barn? Det handlar om “fri” sex och bekvämlighet, för varför annars aborteras 93%!!!! av alla Downs syndrom foster/barn? Jag stödjer “Ja till livet” som är bra men inte bra nog. Vad mer kan man göra?

För det andra är det fullständigt horribelt att Försäkringskassan skickar ut cancersjuka människor i arbetslivet. Det är inte vad jag vill att mina skattepengar skall användas till…Försäkringskassans känslokalla handläggare som ser personnummer men inte personer. En skandal i välfärdens Sverige. Vad kan man göra?

För det tredje måste vår immigrationshandhavande bli bättre. Det har säkert många bra sidor, men när man kommer dessa människor inpå livet märker man att det funkar inte riktigt att trycka in hitkomma flyktingar i små halvsunkiga tvåor i förfallna hyreshus. Dom syns inte, vilket kanske är poängen, men som vårt gigantiskt byråkratiska socialsystem så ofta visar så försvinner personerna i personnumren. Vem ser människan? Vem märker att flyktingar från andra länder inte vet hur vårt samhälle fungerar? Vem märker att dom utnyttjas av cyniska svenskar eller om dom inte ens har en lampa eller ett bord eller vinterjacka? Vad kan man göra?

Som kristna är vi skamlöst upptagna med banala och moderna små spetsfrågor när vi sitter mitt i denna svenska smet av riktiga problem. Borde vi inte hjälpa varandra att se och kunna hjälpa människor med faktiska problem?