Fjärde inlägget inför Generalkonferensen 2016 - abort, kloning, adoption.

Inledning

Ingen ska säga att Metodistkyrkan inte har åsikter. Vi tycker mycket om det mesta och i detta inlägget ska vi se på några frågor som jag tycker är viktiga. Dock vill jag återigen säga att jag saknar förslag som har att göra med vårt verkliga uppdrag, nämligen att göra människor till lärjungar.
Vi är upptagna av vad vi tycker metodister ska tycka eller göra men vi har få förslag som handlar om hur vi som kyrka förstår vår uppgift att göra människor till lärjungar. Jag tror risken är stor att vi har så stort fokus på så många olika saker att vi mister vårt huvudfokus. Det är dumt.

Men så till saken.

4:e frågan - abort

Metodistkyrkans syn på abort är för närvarande:

• 161.J) Abortion—The beginning of life and the ending of life are the God-given boundaries of human existence. While individuals have always had some degree of control over when they would die, they now have the awesome power to determine when and even whether new individuals will be born. Our belief in the sanctity of unborn human life makes us reluctant to approve abortion. But we are equally bound to respect the sacredness of the life and well-being  of the mother and the unborn child. We recognize tragic conflicts of physical life with physical life that may justify abortion, and in such cases we support the legal option of abortion under proper medical procedures by certified medical providers.

Kort sagt accepterar Metodistkyrkan abort under relativt stränga förutsättningar. I USA är detta är mycket stor fråga, i Norge inte lika mycket. För min del är detta en stor fråga för det handlar om liv och död och om vi som kyrka står för livet eller "valet över min kropp".

Vår nuvarande position är bra för den väljer att stötta barnets OCH moderns liv genom att det bara i fall där "liv står mot liv" är det accepterbart att välja abort.

Dessutom har kyrkan en tydlig och speciell uppmaning att välja adoption istället för abort. Följande förslag är ett urval av insända förslag.

Petition Number: 60746-CB-¶161.J

Amend Discipline ¶161.J by adding new language to the fifth sentence as follows:

"We recognize tragic conflicts of life with life that may justify abortion, and in such cases we support the legal option of abortion under proper medical procedures by certified medical providers, but only as a last resort in extreme circumstances..."

• Rationale: This single sentence is so broadly worded that it has been interpreted by many as saying that The United Methodist Church supports all or most abortions. Such an amendment would make it a little clearer that out of love for women and children, our Church generally prefers life over abortion

Petition Number: 60743-CB-¶161.J

Amend ¶ 161.J of The Book of Discipline as follows:

"...Whenever the unborn child may be capable of surviving outside his or her mother’s womb, every effort should be made to preserve both lives...

We call all Christians to a searching and prayerful inquiry into the sorts of conditions that may cause them to consider abortion. We entrust God to provide guidance, wisdom, and discernment to those facing an unintended pregnancy...

We commit our Church to continue to provide nurturing ministries to those in whom a pregnancy has been terminated, who terminate a pregnancy,...

We mourn, and are committed to promoting the diminishment of diminishing, high abortion rates.... The Church shall encourage ministries to reduce unintended pregnancies such as comprehensive, age-appropriate sexuality education grounded in Christian teaching,...

They should also support those crisis pregnancy centers and pregnancy resource centers that compassionately help women explore all options related to unplanned pregnancy. We particularly encourage the Church, the government, and social service agencies to support and facilitate the option of adoption as a much more preferable generally alternative to abortion

• Rationale: Paragraph 161.J has been treated by some as a means for one-sidedly advocating for public policies advancing elective abortion. These amendments would clearly align our church with biblical, historic Christian teaching that defends unborn children and their mothers and supports initiatives that enhance the quality of life for all women.

Min reflektion

Jag ser med glädje hur nästan alla förslag till GK önskar att kyrkan ska fortsätta ha en restriktiv hållning när det gäller abort OCH att man önskar att kyrkan ska ta vara på människors situation och svårigheter oavsett vad människor väljer.
Många önskar en ännu mer restriktiv syn på abort som tydligare förklarar att vår kyrka stödjer det ofödda barnets rättigheter och att aborter som preventivmedel eller på grund av handikapp måste förbjudas. Detta är viktigt för oss som kyrka att vara "ja till livet" och istället för att stödja mord på barn till människor i svåra situationer istället erbjuda stöd och hjälp till att kunna välja liv.

Vad vill jag att mina delegater ska göra/rösta?

Jag vill att mina delegater ska rösta "ja" till alla förslag som önskar en restriktiv hållning till abort OCH alla förslag som önskar en mer restriktiv hållning, speciellt förslag:
- Petition Number: 60698-CB-¶161.J
- Petition Number: 60743-CB-¶161.J
- Petition Number: 60744-CB-¶161.J
- Petition Number: 60746-CB-¶161.J
- Petition Number: 60747-CB-¶161.J
- Petition Number: 60681-CB-¶161.K
- Petition Number: 60755-CB-R2026

5:e frågan - mänsklig kloning

En enkel fråga. Mänsklig kloning är dumt. Här är två förslag:

Petition Number: 60468-CB-R3181

d. We call on all nations to ban human cloning (the intentional production of genetically identical or essentially identical human beings and human embryos), whether such cloning is funded privately or through government research.

Petition Number: 60401-CB-R3182

Amend Resolution 3182 Amend subparagraph 1, sentence 1:

We call for a global ban on all human cloning, including the cloning of human embryos.

Amend subparagraph 2, sentence 1: We call for a ban on therapeutic, medical, research, and commercial procedures which generate unused embryos for the purpose of cloning or making embryos for experiments or stem cells.

Amend subparagraph 4, sentence 1: We call on all nations to ban human cloning, including the cloning of human embryos for research and to identify appropriate government agencies to enforce the ban.

• Rationale: Revisions strengthen the call for a ban on human cloning around the world.

Vad vill jag att mina delegater ska göra/rösta?

"Ja"

6:e frågan - adoption

Enkelt sagt är Metodistkyrkan positiv till adoption, där sådana omständigheter "warrants" adoption. Det är bra. De flesta förslag handlar om att man vill fortsätta och förbättra/förstärka kyrkans syn, med ett speciellt förslag om att homosexualla föräldrar ska få adoptera barn. Jag nämner några förslag:

Petition Number: 60398-CB-R2021
Många förändringar gällande paragraf 161.F. I korthet önskar förslaget:

• Rationale: Revisions enhance current language with emphasis on cultural competency, and supporting child in birth families as well as encouraging adoption.

Petition Number: 60885-CB-¶161.L
Amend ¶ 161.L by the addition of the indicated text:
Children are a gift from God . . . We affirm and support the adoptive parent(s)’ desire to rear an adopted child as they would a biological child, regardless of the sexual orientation of the adoptive parent(s)...

Petition Number: 60892-CB-R2021

Återigen ett förslag som i korthet önskar att:

Readopt Resolution 2021 with the following bullet point added:

• support regulations and policies that enable all qualified persons, regardless of sexual orientation or marital status, to become adoptive parents;

Min reflektion

Jag är av uppenbara skäl mycket positiv till adoption, både inrikes och utrikes. Med det sagt är det viktigt att alla involverade parter är införstådda med vilka utmaningar det innebär, inte minst när det gäller olika kulturer.

Det viktigaste av allt är att vi som kyrka arbetar för att så många barn som möjligt får möjligheten att växa upp i ett kristet och lyckligt hem/familj.

Jag är starkt emot homosexullas möjligt att få adoptera då jag anser att det är uppenbart, både Bibliskt och Evolutionärt (om man så vill) att både Gud och Skapelsen anser att ett barn behöver en mamma och en pappa från "conception to death". Mamma, Pappa, barn är inte bara gammaldags utan rätt.

Vad vill jag att mina delegater ska göra/rösta?

Rösta "ja" på förslag (och liknande):

- Petition Number: 60398-CB-R2021

- Petition Number: 60681-CB-¶161.K

- Petition Number: 60704-CB-¶161.L

Rösta "nej" på förslag:

- Petition Number: 60892-CB-R2021

- Petition Number: 60885-CB-¶161.L

Mitt tredje inlägg i min serie inför Generalkonferensen 2016 - Splittring eller inte?

Inledning (lång, men återigen i en stor fråga, så...)

Ska Metodistkyrkan fortsätta vara en kyrka med en övergripande och beslutande Generalkonferens som röstar och lyssnar in Gud och bestämmer om en kyrkoordning som reglerar vad hela kyrkan tror och gör...ELLER...ska Hon splittras i två eller flera kyrkor...ELLER...ska Hon förbli en kyrka på papperet och istället öppna upp för att lokala konferenser och församlingar ska få bestämma fritt i frågor stora som små, förslagsvis synen på homosexualitet?

Den här frågan överlappar frågan om homosexualitet eftersom det är på grund av den frågan som vi överhuvudtaget diskuterar hur vi ska vara kyrka i framtiden. Det är uppenbart att kyrkan går igenom en svår tid med oenighet och bittra politiska strider just nu. Biskopar går emot varandra och följer sina egna övertygelser istället för kyrkans eller deklarerar offentligt att kyrkoordningen inte kommer att följas i sitt distrikt. Hela årskonferenser väljer att i praktiken lämna kyrkoordningen i frågan om homosexualitet. Det är "church trials" som dömer präster att avkragas för att sedan påkragas...kanske.
Det är sant att kyrkan till stor del, tyvärr, liknar den amerikanska politiska arenan med sin polarisering och sina taktiska skuggspel. Som den amerikanska f.d. Metodist "mega-church" pastorn Allen Hunt säger i sin bok "Confessions of a Mega church pastor": "The Church was only interested in two things from me/my church. That we paid our dues/fees and second, that I helped recruit conservative members to select committees and boards". Han lämnade senare pastorstjänsten och kyrkan.

Detta är en av de mer komplicerade frågorna inför denna Generalkonferensen. Dels för att den är känslosam men jag skulle tro att det också beror på att den trots diffusa begrepp och svåra "kodord" går rätt i själen på vad det innebär att vara metodist.

Jag skulle tro att för de flesta medlemmar är det ganska irrelevant hur Metodistkyrkan är uppbyggd och säkerligen är det ännu fler utanför kyrkan som inte tycker det är viktigt.
Det som är viktigt för många är att man är en världsvid kyrka som liksom "hänger ihop" med alla sina församlingar runt om i världen. Du kan resa jorden runt och besöka Metodistkyrkor som har ett kors med en flamma på väggen. Som metodist är du både med i ett litet, lokalt förhållande OCH ett globalt, stort förhållande/familj. Många metodister sätter stort pris på detta.
Demokrati och biskopar...är också en viktig del. Vi fungerar ganska ofta som en norsk eller svensk f.d. statskyrka med vår liturgi och biskop, vilket för många känns tryggt och bra. Rejält. Samtidigt har vi en väldigt utbredd känsla för demokrati där t.ex. varje enskild medlem i världen kan skicka in förslag till Generalkonferensen, precis som diakon Kari Hay från Oslo har gjort . Det är viktigt för många.

Det finns många fler anledningar till att folk gillar Metodistkyrkan men för min del är just frågan om "en  global kyrka eller global vs. lokal kyrka" den absolut viktigaste och potentiellt mest förödande.

Så till Tredje Frågan - ska the United Methodist förbli "United" eller inte?

Det finns en tredje grupp/-er som vill att kyrkan ska fortsätta att vara en kyrka och försöker finna en utväg ur det teologiska och kyrkopolitiska skyttegravskriget. Det är denna tredje grupp som vi ska fokusera på först. Här är några av de förslag som har skickats in för att försöka lösa konflikten mellan höger/traditionalister och vänster/progressiva. Vi ska också se kort på förslaget om splittring till slut.

FÖRSLAG "AMICABLE UNITY"
Petition Number: 61004-CO-¶37-C, Petition Number: 61017-CO-¶37-C, Petition Number: 61023-CO-¶37-C.
(för en kompletta lista över "petitions" för detta förslag, se http://www.jurisdictionalsolution.org/#!legislation/c14j0)

Dessa tre förslag ingår i ett större sammanhang och är alldeles för långa för att inkludera här. De handlar om att man önskar att undgå både den nuvarande konfliktfyllda situationen OCH en splittring. Man föreslår att kyrkan (i USA, där det största problemet finns) delas in i "jurisdictions" eller att man använder de "jurisdictions" som redan finns för att skapa något nytt.

Det man föreslår är tre olika förslag där man skapar landsomfattanda (återigen för USA) jurisdictions/områden som kan innehålla församlingar och årskonferenser utan att tänka geografiskt. Församlingar och årskonferenser kan ansluta sig till den "jurisdiction" som man vill. Jag bifogar några frågor och svar från deras hemsida:

• What is retained under the Jurisdictional Plan?
• The United Methodist Church!  Our global connection would continue as would beloved institutions like UMCOR.  Pensions and property are duly accounted for.   Everyone gets to continue to call themselves “United Methodists”.  The General Conference functions spelled out in Article IV of our constitution would remain unchanged.  Annual Conferences, especially in areas where there is greater consensus, would be relatively unaffected.  Those churches and clergy without strong feelings on either side of our most divisive issue can go along with the majority of their conference and “decide not to decide.”  Open itinerancy is preserved.
• How is this better than total schism?

  We would retain our distinction of being the only mainline denomination to not totally split over this issue.  Endless legal battles over property (like the Episcopalians/Anglicans have experienced) would be avoided.  We feel that this way forward is a much better witness to our broken world than complete schism.  It is a path toward amicable unity.
• How would this be better than the “A Way Forward for a United Methodist Church”/A third way Plan championed by Adam Hamilton and others?

  The Hamilton plan puts the local church and annual conference in continuing battle over issues related to human sexuality.  Congregations would be subject to pressure from pastors who wish to change their stance and be helpless in preventing their pastor from going a different direction than their chosen course.  Local curches could also find themselves targeted by vocal people with an agenda.   A bishop could effectively "stack" the Board of Ordained Ministry and apply pressure to reject or accept homosexual candidates according to their wishes.  In the flux back and forth, lives and ministries would be injured.  The “Way Forward” isn’t one at all.  It interjects congregational polity into our otherwise connectional system.
• How could one tell the difference between a progressive United Methodist congregation and a congregation from the more conservative jurisdiction?

  We trust congregations would find a way to make that distinction in those areas where that might be helpful to their mission.   The Progressive Jurisdictional Solution asks that a distinctive logo be created for churches of the Progressive Jurisdiction.  This might be a slightly altered version of the Cross and Flame, as approved by GCFA.   

Petition Number: 60781-FO-¶304.3 "A THIRD WAY" (svår att hitta!)

Amend ¶ 304.3

While persons set apart by the Church for ordained ministry are subject to all the frailties of the human condition and the pressures of society, they are required to maintain the highest standards of holy living in the world. The practice of homosexuality is considered by many to be incompatible with Christian teaching. Therefore selfavowed practicing homosexuals are not to be certified as candidates, ordained as ministers, or appointed to serve in The United Methodist Church. Therefore, authority for discerning suitability for ordination continues to rest with the annual conference as provided in ¶ 33 of the Constitution, following candidacy procedures as provided in the Book of Discipline, and authority for making appointments continues to rest with the bishop after a consultative process to determine the suitability of such an appointment.

Petition Number: 60788-MH-¶341.6

Amend ¶ 341.6 as indicated following:

Ceremonies that celebrate homosexual unions shall not be conducted by our ministers and shall not be conducted in our churches marriages between two persons committed to one another as provided in ¶161.B may be conducted by United Methodist pastors and other persons authorized in the Book of Discipline only upon following the process provided in ¶340.2.a)(3)(a).

Petition Number: 60763-JA-¶2702.1

Amend ¶ 2702.1 as indicated following:

(a) immorality including but not limited to, not being celibate in singleness or not faithful in a heterosexual marriage;

(b) practices declared by The United Methodist Church to be incompatible with Christian teachings, including but not limited to: being a self-avowed practicing homosexual; or performing same-sex wedding ceremonies;

(c) crime;

(d) disobedience to the order . . . ¶ 2702. 1. A bishop, clergy member of an annual conference (¶ 369), local pastor, clergy on honorable or administrative location, or diaconal minister may be tried when charged (subject to the statute of limitations in ¶ 2702.4) with one or more of the following offenses:

• Rationale: This change ends Church trials over homosexuality, and it retains the authority of the annual conference to discern suitability for ordination. Bishops retain authority for appointments. Clergy and local churches will continue to have the right of consultation in appointment-making processes. Clergy will determine whom to marry to whom.

Petition Number: 61035-MH-¶310-G

Amend ¶ 310.2.d), the footnote referenced therein, footnote 3, beginning on page 225 as follows: ¶310.2.d), Footnote 3. … The General Conference, in response to expressions throughout the Church regarding homosexuality and ordination, reaffirms the present language of the Discipline regarding the character and commitment of person seeking ordination and affirms its high standards. For more than 200 years candidates for ordination have been asked Wesley’s Questions . . .

...In the Social Principles, the General Conference has said that “we do not condone the practice of homosexuality and consider this practice incompatible with Christian teaching.” Furthermore, the Principles state that “we affirm the sanctity of the marriage covenant that is expressed in love, mutual support, personal commitment, and shared fidelity between two people who are married to each other a man and a woman. We believe that God’s blessing rests upon such marriage, which is traditionally between one man and one woman, whether or not there are children of the union.

• Rationale: This change ends Church trials over homosexuality, and it retains the authority of the annual conference to discern suitability for ordination. Bishops retain authority for appointments. Clergy and local churches will continue to have the right of consultation in appointment making processes. Clergy will determine whom to marry to whom.

Petition Number: 60993-CO-NonDis-!-G "PLAN OF SEPARATION"

Detta är ett förslag som handlar om att ifall vissa saker händer, eller inte, så vill man att kyrkan ska dela sig i två delar. Hela förslaget hittar du på sidan 471 i handlingarna, som du hittar här:

Här är inledningen:

WHEREAS, The United Methodist Church is embroiled in an irresolvable conflict over issues of theology and moral teaching, and

WHEREAS, this conflict is causing harm to individuals and groups within the church, in contravention of our General Rule to “do no harm,” and

WHEREAS, it would be better for the cause of Christ and the mission and health of the church if this conflict were resolved, allowing attention and resources that are currently employed in the conflict to be redirected to the church’s mission, and

WHEREAS, we believe that the only lasting way to resolve this conflict is through an amicable parting of the church into two or more different entities, Therefore, be it resolved, that the 2016 General Conference enacts the following plan of separation, pleading for all members to conduct themselves with the utmost of Christlike grace, charity, and generosity toward one another.

All conflicting provisions of the Constitution and the Book of Discipline are hereby suspended for the purpose of implementing a plan of separation. The separation shall make available at least two new entities, one providing full inclusion for LGBTQ persons in marriage and ordination, and another maintaining the church’s current teaching and provisions regarding marriage and ordination for LGBTQ persons. Additional entities may be proposed by groups during the initial implementation. Provisions that do not conflict with implementation of the plan shall continue in force until the termination of The United Methodist Church is declared. At the conclusion of the implementation process, all assets and liabilities of The United Methodist Church shall have been equitably divided among the two or more entities, which shall become the successor denominations, and The United Methodist Church shall cease to exist.

• Rationale: There is a principled and conscientious disagreement over the church’s position on same-sex marriage and ordination of active homosexuals as clergy that is not able to be resolved through compromise. Separation would free the church from this controversy, allowing all branches of the church to move forward in ministry as...

Min reflektion

Varför detta paragraf-rytteri, kan man fråga sig. Hur kan det vara "farligt" att låta årskonferenser och/eller församlingar och/eller pastorer bestämma själva?

För min del handlar det om hur jag förstår min identitet som pastor. En del pastorer (för det är mer en fråga som berör pastorer än lekmän) tror jag, ser sig själva som Gud-Pastor...jag ser mig själv som Gud-Kyrka-Pastor. I Metodistkyrkan ser vi detta i bland annat att:

• en metodistpastor är egentligen inte medlem i en församling utan i den årskonferens han/hon är "skriven" i. Församlingen är pastorskollegorna och man är bunden i ett heligt sällskap av "mutual respect". Hur går det om det plötsligt blir möjligt att officiellt verka för helt motsatta positioner och tro?
• en metodistpastor är ordinerad/auktoriserad/godkänd och bunden att predika Metodistkyrkans tro och lära och sakrament, inte sin egen. Hur går det om kyrkan har två
• - i de löften en kandidat till pastorstjänsten avlägger inför biskop och årskonferens ingår löftena: 
•          "After full examination, do you believe that our doctrines are in harmony with the Holy
•          Scriptures?"
•          "...and do not mend our rules but keep them, not for wrath but for sonscience's sake". 

Jag tar kyrkans teologiska och strukturella enhet på största allvar och även om jag förstår att många tycker det är bra med att "alla kristna är sin egna teolog" eller att "varje församling/årskonferens/pastor får bestämma själv" skulle det vara förödande för hur jag förstår min roll som pastor.

KORT SAGT - så handlar det om ordination av präster och äktenskapet OCH vem som ska bestämma vad kyrkan menar är Guds vilja....Generalkonferensen eller den lokala årskonferensen/församligen

Ovanstående paragrafer från typ "Amicable unity" och "The Third way" gör är att man ger upp tanken om att vara en kyrka med en tro och kyrkoordning. Som förespråkare till förslaget "Amicable unity" själva säger så vinner man att man officiellt undviker en splittring och kan kalla sig för en United Methodist Church, även om det innebär att två församlingar i samma stad kan ha direkt motsatt syn på t.ex. homosexualitet (eller om man måste bli frälst för att komma till Himlen...eller whatever fråga som kommer i framtiden). Hur mycket en kyrka är det, särskilt om vi till och med ska ha olika logotyper? 

• Jag tycker det är teologiskt fegt att inte våga/kunna stå för en syn i frågan...eller menar vi att Gud tänker både/och?
• Jag tycker det är högst olämpligt att försöka sola sig i glansen att "vi minsann inte splittras över denna fråga som dom där Episkopalerna har gjort", som många säger. Patetiskt!
• Jag menar att det är en dödsstöt för Metodistkyrkans unika blandning av att vara både Protestantisk frikyrka och Historiskt förankrad biskop/konnektional kyrka á la Rom...och det måste undvikas.
• Jag tycker det är ärligare och rakare och tydligare och bättre att låta kyrkan, om det går så långt, splittra sig så att varje "läger" kan stå med rak rygg och (förhoppningsvis) ett hjärta som inte skäms inför Gud, istället för att försöka låtsas vara eniga. Det går bara att vara "enig om att vara oenig" en tid i allvarliga och potentiellt eviga frågor...till slut kommer skilsmässan om inte enighet infinner sig. Jesus själv sa ju att ett rike som krigar med sig självt inte kan bestå.

Vad vill jag att mina delegater ska göra/rösta?

Eftersom detta är den fråga som kommer att ha största betydelse för mig personligen önskar jag å det starkaste att mina delegater:

• INTE röstar för att kyrkan ska delegera eller på annat sätt skifta beslutanderätt kring vad som är rätt och riktigt gällande homosexualitet (inklusive om det är förenligt med kristen tro och lära eller inte; om man kan vara praktiserande homosexuell och bli präst; om en metodistpräst kan viga samkönade par; om hon/han kan vara praktiserande homosexuell, ELLER andra stora frågor från Generalkonferensen till exempelvis årskonferenser och/eller församlingar.

Skulle det bli aktuellt, vilket jag inte hoppas eller tror, så vill jag att mina delegater:

• röstar FÖR petition Petition Number: 60993-CO-NonDis-!-G.

Sluttankar

Frågan är hur länge nuvarande situation kan pågå utan att orsaka irreparabel skada.

Frågan är vad som händer post-homosexualitet frågan.

Frågan är var våra profeter finns.

Andra inlägget i min serie om Generalkonferensen - miljö

Inledning

I mitt andra inlägg i diskussionen om Metodistkyrkans Generalkonferens 2016 vill jag ta upp en mindre kontroversiell fråga än mitt första inlägg, illafall räknat till antal inskickade förslag. Det finns gott om sådana också och de har (ibland) viktiga poänger. Det ger oss oss också lite andrum efter det första inläggets längd och innehåll.

Andra frågan - miljö

Det finns ett antal förslag och tillägg till vår kyrkoordning när det gäller miljöfrågor. Det är bra. Här finner vi några olika förslag till att börja med. Värt att notera är att många inlägg eller förslag är enbart av lokalt intresse för kyrkan i USA. Vidare är många av dessa förslag väldigt långa och kommer således enbart att nämnas i korthet eller inte alls, beroende på vad jag tycker är viktigt.

Petition Number: 60679-CA
Amend ¶ 160 as follows:
...Therefore, we join with other Christians in a call to a conversion in our behaviors and attitudes so that we might better act as faithful stewards of God’s creation. (See Pope Francis’ Laudato Si: On Care for our Common Home, May 24, 2015.) l Let us recognize the responsibility . . .

• Rationale: Laudato Si: On Care for our Common Home was published by Pope Francis May 24, 2015. Adding United Methodist support to this ecumenical witness indicates we too seek conversion to lives as stewards of God’s creation. Personlig reflektion: Många förslag nämner Laudato Si från påven, vilket är intressant.

Petition Number: 60702-CA (gällande §160.D)

Delete ¶160.D: D) Global Climate Stewardship—We acknowledge the global impact of humanity’s disregard for God’s creation. Rampant industrialization and the corresponding increase in the use of fossil fuels have led to a buildup of pollutants in the earth’s atmosphere. These “greenhouse gas” emissions threaten to alter dramatically the earth’s climate for generations to come with severe environmental, economic, and social implications. The adverse impacts of global climate change disproportionately affect individuals and nations least responsible for the emissions. We therefore support efforts of all governments to require mandatory reductions in greenhouse gas emissions and call on individuals, congregations, businesses, industries, and communities to reduce their emissions.

replace with ¶160.D) Global Good Stewardship— We affirm policies that promote clean air, water, and land. Clean water is especially an urgent need throughout much of the Global South. The control of pests that spread disease, such as malaria-laden mosquitoes, is an equally pressing need affecting millions of lives. Christian stewardship requires careful husbandry of all natural resources while safeguarding sacred human life. Thoughtful economic development is necessary to increase the standard of living for hundreds of millions who live in poverty. We encourage cooperation among governments, industries, philanthropies, relief groups, religious institutions, and individuals for the protection of land, water, and air while also protecting human health and promoting global prosperity.

Petition Number: 60710-CA (gällande §160.D)

Amend the Book of Discipline ¶ 160.D) Global Climate Stewardship, as follows:

These “greenhouse gas” emissions threaten to alter are dramatically altering the earth’s climate for generations to come with severe environmental, economic, and social implications....

...Knowing the grave damage that fossil fuels are causing to God’s most vulnerable people and places, we acknowledge that it is wrong to profit from fossil fuel companies, and call all general boards and agencies, all administrative agencies and institutions, including hospitals, homes, educational institutions, annual conferences, foundations and local churches, and all individuals to exclude coal, petroleum, and natural gas companies from their financial investments, and to reinvest in sustainable energy. We therefore also support efforts of all governments to require mandatory reductions in greenhouse gas emissions and call on individuals, congregations, businesses, industries, and communities to reduce their emissions.

• Rationale: To limit climate change, most fossil fuel reserves must stay underground, and we must transition to sustainable energy. Yet fossil fuel industry leaders fund climate change denial and actively resist a sustainable energy transition. Investment in fossil fuels creates a financial incentive to continue an unjust energy system.

Petition Number: 60248-CA-R1029 - Protection of Water

AMEND and READOPT Resolution 1029 - Protection of Water

Personlig reflektion: Detta är ett två sidor långt förslag som i korthet innebär att vi som kyrkan vill värna för och jobba för att världens invånare ska ha tillgång till rent vatten. Bland annat ska vi försöka minska användandet av "bottled water" men vi ska också inte stödja FNs International year of  Freshwaters commitment. Rösta "ja", kära delegater.

Petition Number: 60449-CA-R9999 - Climate Change and the Church

Add new resolution to the Book of Resolutions; delete #1031, Resolution on Global Warming, after approval of this new resolution:

The natural world is a loving gift from God, the creator and sustainer, who has entrusted it in all its fullness to the care of all people for God’s glory and to the good of all life on earth now and in generations to come....

...We confess that we have turned our backs on our responsibilities in neglect, selfishness, and pride. And yet Christ’s redeeming and restoring work through his death and resurrection embraces all of creation....

...Human-induced climate change is caused by the emission of CO2 and other greenhouse gases, for which the strong economies of this world carry the vast responsibility. Those economies that have benefited from fossil-fuel development rightly bear the responsibility to rapidly reduce emissions and support less wealthy economies in their journey toward sustainable and climate resilient development....

...We understand climate justice not simply as an environmental or economic concern but rather as a deep ethical and spiritual concern that the Church must address so that abundant life is ensured for our children and future generations....

...Therefore, we call on United Methodists to: Study the pastoral letter from the Council of Bishops entitled “God’s Renewed Creation: Call to Hope and  Action.”...

...Prayerfully explore lifestyle changes as individuals and faith communities that would reduce greenhouse gas emissions and support a cleaner, healthier future;...

...Advocate for national policies that shift resources, including subsidies, away from high-carbon development and toward alternative, cleaner energy sources. Advocate for a fair, ambitious and binding international agreement to address climate change built on nationally appropriate commitments to both mitigation and adaptation.

• Rationale: Shaped by voices from across the global church, this new resolution names the spiritual and ethical concerns posed by climate change and encourages locally appropriate personal, institutional and civic actions by the church and its members.

Min reflektion

Jag tycker det är viktigt att kyrkan har en aktiv röst i diskussionen om hur vi tar hand om vår natur och miljö. Jag är rätt säker på att vi människor bidrar till att vår natur försämras och att det är till stor del vårt fel att naturen/skapelsen inte mår bra. Vi ser det tydligt i luft-föroreningar och vatten-föroreningar över hela planeten. När det flyter döda grisar i Gula Floden eller är hundratals gånger mer luft-föroreningar i Beijing än det borde vara eller när barn i Ghana plockar isär gamla giftiga datorer för några cent är det läge att inse att något måste göras. Vi kan se hur skapelsen också är under "the Fall".

Jag tycker också det är rimligt att rika länder som bidrar mer till miljöproblemen hjälper fattigare länder och gör mer för att minska sina utsläpp och liknande.

Jag är enig i att vi har ett ansvar för skapelsen inför Gud och att vi inte har lyckats så bra.

Vad vill jag att mina delegater ska göra/rösta

Jag vill att mina delegater ska rösta "ja" för dessa och liknande förändringar/tillägg till kyrkoordningen.

-------
Som en liten rolig inblick i hur smått det kan bli och saker som vi INTE borde bruka tid på:
Petition Number: 60553-CA-R9999
Styrofoam Containers
WHEREAS, our Social Principles encourage good stewardship of water, air, soil, minerals, and plants, and
WHEREAS, our Social Principles support food safety, and
WHEREAS, in 2009 our Council of Bishops published God’s Renewed Creation: A Call to Hope and Action, and
WHEREAS, United Methodist Women recently initiated their “Be Just. Be Green” program (http://www.unit edmethodistwomen.org/environment), and
WHEREAS, our General Board of Church and Society promotes Economic and Environmental Justice, and
WHEREAS, studies are increasingly showing that styrene and benzene do leach into foods and beverages, and
WHEREAS, producing polystyrene pollutes surrounding air, land, water, and communities, and WHEREAS, Styrofoam continues to amass in landfills and oceans,

Therefore, be it resolved, that United Methodist leaders encourage alternatives to using Styrofoam as food and beverages containers in their local churches.

Första inlägget i min serie om Generalkonferensen...och några "ground rules".

Inledning

Inledande tankar

I starten av denna serie av blogginlägg inför The General Conference 2016 vill jag innan vi börjar etablera några enkla grundregler.

1. Det jag skriver i denna blogg om inlägg, ändringar, förslag och diskussioner är mina egna tankar och funderingar. Jag skriver inte i egenskap av präst i Metodistkirken, Mysen, Norge, men jag skriver och är bl.a. präst i Metodistkirken, Norge. Det är skillnad.
2. Jag är väldigt mycket Metodist. Min farfar var metodistpräst och jag är metodist i 9:e led. Jag är uppvuxen i Metodistkyrkan i Sverige, Göteborg. Jag är den enda Metodistpräst från Sverige som flyttade till ett annat land för att fortsätta som Metodistpräst när Metodistkyrkan i Sverige lades ner/blev Equmeniakyrkan.
3. Samtidigt är jag inte väldigt mycket Metodist. Det viktigaste är inte vilket samfund jag tillhör utan vilken tro jag har och försöker leva ut. Att jag befinner mig i Metodistkyrkan beror på att jag fortfarande tror att den har en bra teologi och en god ekklesiologi/kyrkosyn. Vi har en teologisk grund som teoretiskt sett kan ge oss rätt fokus och riktning. Vi är en kyrka där jag är ordinerad/auktoriserad att predika och leda människor i kyrkans tro och lära om full frälsning för all. Det är annorlunda från t.ex. din närmaste pingstförsamling där varje församling/pastor gör som den vill.
4. Jag är herde och teolog, inte expert på Metodistkyrkans strukturella uppbyggnad och kyrkoordning. För min del tjänar vår struktur och kyrkoordning syftet att leda alla människor till fullkomlig frälsning. Allt annat är underordnat. Med andra ord finns det dom som kan mer om hur kyrkan är uppbyggd och fungerar och således kan det ibland finnas "kyrkoordnings-luckor" i mina argument...men då menar jag att vårt syfte, enligt vår grundare, inte är att bygga strukturer och ordningar för sakens skull. Vi är ett folk som Gud har rest upp för att sprida helighet/full frälsning till alla och det som inte leder till det eller hjälper oss är onödigt och kan ändras.

Första frågan

Med det ur vägen låt oss börja med en av de största frågorna inför konferensen, kyrkans syn på homosexualitet. Det är en laddad fråga och den har så varit i 40 år.
Metodistkyrkans syn på homosexualitet är att det är "inkompatibelt" med kristen tro och lära (¶ 304.3) att praktisera/leva ut sin homosexualitet. (Notera: Kyrkan säger inte att det är inkompatibelt med kristen tro och lära att vara homosexuell/ha en likkönad läggning.)
Vi säger också att "The United Methodist Church '[should] not to reject or condemn lesbian and gay members and friends." (¶ 806.9). Som homosexuell kan man bli medlem i kyrkan, även om det leder till den logiska problematiken att alla präster har ansvar för att hjälpa och leda människor/medlemmar att inte leva i det som kyrkan menar är inkompatibelt med kyrkans lära, ofta kallat synd.

Men det är inte medlemskap för praktiserande homosexuella det handlar om på Generalkonferensen (GK). Det är frågan om det är inkompatibelt med kristen tro och lära att vara praktiserande homosexuell över huvudtaget och det handlar om hur vi ser på äktenskapet, möjligheten att bli ordinerad som homosexuell präst, med mera.

Kortfattat kan man säga att det finns 3 olika slags förslag/ändringsförslag.

1. Ändra på kyrkans nuvarande syn och ta bort nuvarande text om att det är inkompatibelt med kristen tro och lära att praktisera homosexualitet (vara aktiv och leva ut sin homosexualitet).
2. Behålla nuvarande text.
3. Öppna upp för att kyrkan kan ha mer än 1 syn och mening i frågan.

Förslag, förändringar och "petitions"

Petition Number: 60784-CB-¶161 (om äktenskap)
Amend (ändra) ¶ 161.B as follows:
B) Marriage—We affirm the sanctity of the marriage covenant that is expressed in love, mutual support, personal commitment, and shared fidelity between two people who are married to each other a man and a woman. We believe that God’s blessing rests upon such marriage, which is traditionally between one man and one woman, whether or not there are children of the union...

• Rationale: This change ends Church trials over homosexuality, and it retains the authority of the annual conference to discern suitability for ordination. Bishops retain authority for appointments. Clergy and local churches will continue to have the right of consultation in appointment making processes. Clergy will determine whom to marry to whom.

Petition Number: 60818-CB-¶161.F (om människans sexualitet och äktenskapet)
Retain (behåll) the language in ¶ 161.F as it is currently written in the Book of Discipline 2012.

• Rationale: We strongly support the current statement in our Discipline as it is in agreement with God’s Scriptures, i.e., Leviticus 18:22, Deuteronomy 4:2, Hebrews 10:26. We believe in following all of God’s word and strongly oppose making changes to accommodate the increasingly liberal views in society today.

Petition Number: 60819-CB-¶161.F (om människans sexualitet och äktenskapet)
Amend the Book of Discipline ¶ 161.F as follows:
...Although all persons are sexual beings whether or not they are married, sexual relations are affirmed only with the covenant of monogamous, heterosexual marriage...
...All persons, regardless of age, gender, marital status, or sexual orientation, or gender identity are entitled to have their human and civil rights ensured and to be protected against violence...
...The United Methodist Church does not condone the practice of homosexuality and considers this practice incompatible with Christian teaching...

• Rationale: A fully welcoming UMC is a testament to God’s gift of persons of all sexual orientations and gender identities allowing all UM’s to offer prayers, presence, gifts, service, witness to further Christ’s mission. We welcome, know, love one another as Christ has accepted us, so God may be glorified.

Petition Number: 60822-CB-¶161.F (om människans sexualitet och äktenskapet)
Amend the second paragraph of ¶ 161.F with an addition as follows:
...
God’s design for human sexuality is grounded in creation itself. This is well expressed in the UM marriage ritual: “The covenant of marriage was established by God, who created us male and female for each other.” Scripture also depicts the marriage covenant as representing the relationship between Christ and “his bride,” the church....

• Rationale: These changes reflect historic biblical teaching as affirmed by the ongoing tradition of the worldwide Christian Church for 2,000 years and provides a biblical foundation in the orders of creation for the “incompatibility” clause of the Discipline.

Petition Number: 60826-CB-¶161.F (om människans sexualitet och äktenskapet. Från vår egen Kari S. Hay, Oslo)
Amend ¶ 161.F) Human sexuality:
We affirm that sexuality is God’s good gift to all persons. We call everyone to responsible stewardship of this sacred gift. Although all persons are sexual beings whether or not they are married, sexual relations are affirmed only with the covenant of monogamous, heterosexual marriage.
...
The United Methodist Church does not condone the practice of homosexuality and consider this practice incompatible with Christian teaching....

• Rationale: This change will allow, not force, official ceremonies which bless and celebrate homosexual unions. It will allow clergy to follow their theological conviction, faith, and conscience regarding the concept of love and righteousness for all human beings.

Petition Number: 60829-CB-¶161.F

Amend ¶ 161.F as follows:
... Although all persons are sexual beings whether or not they are married, sexual relations are affirmed only with the covenant of monogamous, heterosexual marriage...
... The United Methodist Church does not condone the practice of homosexuality and considers this practice incompatible with Christian teaching. United Methodists are of two minds when it comes to the practice of homosexuality, even as we continue in dialogue with each other. Some sincerely believe that this practice is incompatible with Christian teaching. Others equally sincerely believe that homosexuals, as well as heterosexuals, are children of God who have access to God’s good gift of sexuality to all persons subject to the same criteria of love, loyalty, and faithfulness. With no firm consensus on this matter, United Methodists are urged, regardless of their position, to continue this dialogue, approaching it in earnest prayer and rigorous study as we are called to do regarding the issue of sexuality itself. In those locations where same-sex marriage is legal, pastors and local churches are free to conduct such ceremonies consistent with their conscience and stated beliefs. No pastor can be forced to conduct such ceremonies against her or his conscience and beliefs. And no local church can be forced to conduct such ceremonies if against their stated beliefs as officially approved by the appropriate governing body....

Kort summering

Ok, då har ni fått en liten inblick i vilka förslag som är på tapeten. Det finns många fler med mindre variationer på språk och syfte. En kort summering:

• De flesta förslagen som har skickats in förespråkar en förändring av nuvarande paragraf 161.F.
• De flesta förslag önskar att kyrkan ska stryka formuleringar som beskriver "practicing homosexuals" som inkompatibelt med kristen lära, á la meningar som"The United Methodist Church does not condone the practice of homosexuality and considers this practice incompatible with Christian teaching" och "Although all persons are sexual beings whether or not they are married, sexual relations are affirmed only with the covenant of monogamous, heterosexual marriage."
• Det finns en tendens att försöka hitta en "tredje väg" mellan antingen "ändra!" eller "ändra inte!".
• Denna tredje väg innebär antingen att flytta beslutet från ett världsomfattande och bindande beslut på en Generalkonferens till en lägre/mer lokal nivå, typ en årskonferens.

Min reflektion (något lång, men frågan är stor så...)

Frågan om kyrkans syn på homosexualitet/människans sexualitet är infekterad så till den grad att den ligger till grund för seriösa förslag om att splittra kyrkan i två eller fler delar. Det är allvarligt.

Den har varit uppe till diskussion och omröstning i decennier utan att förändras. Den har givit upphov till otroligt mycket oro, vrede, sorg och till och med handlingar av rent hädisk natur (jag tänker på pastor James Preston som på GK2004 tog nattvardsbägaren från en biskop och lyfte upp den för att sedan kasta/tappa den i golvet och splittra den i tusen bitar...som en symbolisk handling att han inte var nöjd och ens i nattvards-förbund med de som dagen innan hade röstat för kyrkans dåvarande och nuvarande syn på homosexualitet).

Det handlar om äktenskapet, vem som får vara präst, vad som är synd och det är tydligt att kyrkan inte klarar av att hitta Guds röst och vilja i frågan för även om hon gjorde det, eller redan har gjort det, så är den andra sidan inkapabel att följa efter. Ingen sida vill ge sig. Alla har rätt vilket betyder att ingen har rätt vilket ger att många önskar att släppa frågan fri så att det står konferenser och pastorer fritt att själva välja vad som är Guds vilja.

Det är det värsta av allt i mina ögon. För min del är det avgörande för både min tjänst och min teologi att vi är en kyrka med en tro. Om jag får besök av en människa med en önskan om frälsning måste min och min prästgrannes berättelse stämma överens. Vi kan inte bli en slags smörgåsbord-kyrka där man kan välja vad man vill ha och tro; där jag menar att X är synd och kräver omvändelse men där min granne nästgård menar tvärtom. Det skulle ödelägga det mesta av vad jag tycker är bra med Metodistkyrkan. Mer om detta i nästa inlägg om förslag och ändringar angående kyrkans uppbyggning.

Ja, jag tillhör dom som inte vill ändra på kyrkans syn och menar att det är både Bibliskt och kyrkohistoriskt korrekt att kyrkan säger att praktiserande homosexualitet är synd. Det är vad en kärleksfull och helig Gud har sagt genom sitt ord, det är vad kyrkan överallt och genom alla tider har sagt och det är inte något vi kan ändra på nu i modern tid.  

Jag har ännu inte läst eller hört ett. enda. bra argument som skulle få mig att ändra mig i den här frågan.

• Jo, jag har hört de som menar att vi inte kan tolka Bibeln så som den står utan att den måste nytolkas i varje ny generation/tid.
• Jo, jag har hört de som menar att Paulus inte egentligen menade en livslång, monogam homosexuell relation när han t.ex. skrev:  "Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse." (Rom. 1:26-27).
• Jo, jag har hört att kyrkans syn har förändrats i andra frågor (kvinnliga präster, slaveriet) så varför inte i denna frågan?
• Jo, jag har hört de som menar att andra Bibelställen (1 Kor 6:9, 1 Tim. 1:10) inte nödvändigtvis handlar om kärleksfull och monogam homosexualitet utan mer ett dåtida förhållande mellan ägare/slav eller lärare/elev.
• Jo, jag har hört de som menar att Gamla Testamentets förbud mot homosexualitet inte gäller längre för, i princip, GT är mer ett förord till den goda och snälla Jesus (om man läser det över huvudtaget).

Men jag tycker inte att de argumenten är bra.

Hur kan någon läsa texten från t.ex. Romarbrevet 1 och tro att Paulus snackar om kärlek, livslång trohet mellan två människor eller sexualitet? Texten handlar ju om något helt annat och ironiskt nog måste de som hävdar att Paulus inte pratar om hur fel homosexualitet är också mena att: 

"[Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. De har blivit uppfyllda av] allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.
(Rom 1:28-31). Om man säger A måste man också säga B och Paulus är helt tydlig på att A innebär att människor har blivit överlämnade/utlämnade av Gud på grund av något och att resultatet är att de är fyllda av B...och att B bland annat innebär "begär för det egna könet". Hur kommer man ur det argumentet?

OCH, även om kyrkan har ändrat syn i fråga X behöver hon inte ändra syn i fråga Y. Varje fråga måste stå på egna ben.

OCH, att gå emot mer eller mindre ALLA översättningar och hävda att Bibeltexten egentligen säger något helt annat i grundtexten är tvivelaktigt, arrogant och för mycket tolknings-gymnastik.

OCH de som menar att GT är obrukbar för kristen tro 2016 har jag inget till övers för. Om GT var god nog för Jesus och lärjungarna är den lika viktig för mig som NT. Det är den äldsta av alla irrläror att GT ska bort.

OCH inte minst har ingen förklarat för mig vad det är som har gjort att man har nu, i våra dagar, kommit på att kyrkan har haft fel i 2000 år.

Vidare, jag tycker framförallt illa om att vi som tycker som jag skulle vara mindre kärleksfulla eller mindre goda eller sämre förespråkare för de svaga eller marginaliserade. Att vi är homofober. Skulle jag börja kalla mina motståndare för Bibel-fober eller Gud-fober? När glömde vi bort att vi inte är varandras fiender?

Avslutning

Jag inser att för många är detta en högst personlig fråga som går på djupet av både identiet och tro. Jag inser och har förståelse för att det är tufft och svårt för många. Jag vill dock hävda att ALLA människor lever med en vriden eller fallen sexualitet oavsett vilken läggning man har. Det innebär inte att våra läggningar eller fallna sexualiteter ska definiera oss eller styra oss. Guds nåd är stor nog att ALLA våra synder och frestelser gällande sexualitet kan överkommas och ledas av Hans Ande i helig översstämmande med hans vilja.

Vår tid är ultra-sexualiserad och det är inte konstigt att just denna fråga har skapat så mycket rabalder men jag kan inte se att det finns några som helst grunder för Metodistkyrkan att vända oss till Gud och säga "-Förlåt, vi har trott fel i över 300 år och vi har levt utanför din vilja genom att predika och leva som om homosexualitet är en synd. Vi omvänder oss och inser nu att du egentligen säger att homosexualitet inte är en synd och helt acceptabelt".

De i vår kyrka som önskar detta har tolkat Bibeln fel.

De som i vår kyrka står i en historiskt sett förkrossande minoritet i denna fråga borde lägga sin personliga övertygelse till sidan och följa den Jesus som kyrkan historiskt sett har följt, även i denna fråga. Majoritet betyder inte rätt men i detta fallet är det så många som så länge har trott att homosexualitet är en synd att det är otänkbart att det inte är så. 

En personlig undring. Jag flyttade utomlands för att inte vara en vokal minoritet i en kyrka som hade en ståndpunkt som jag inte var överens med, trots flera "inbjudningar". Det var ett mycket högt pris som jag valde att betala eftersom jag tycker det är på många plan fel att försöka böja en kyrka till just min version av kristendom. Debatt och diskussion är en sak, att vara så fundamentalistisk att man riskerar att splittra en kyrka för sin sak en annan.

Vad är det som gör att så många under så lång tid så envetet försöker böja just Metodistkyrkan till sin version av kristendomen när det finns andra kyrkor runt omkring som tycker som dom? Är vi Metodister av främst sentimentala skäl? Är det en bra grund?

Är det viktigare att Metodistkyrkan med alla medel böjs till ens egen syn på homosexualitet, med risk för att splittra kyrkan, än att man själv väljer en annan kyrka som tror som man gör själv?

Hur länge är man villig att hålla på? Hur mycket är man beredd att offra?

Hur blir det när nästa kontroversiella fråga dyker upp, får vi någonsin dogmatisk frid?

Kyrkan har, trots allt hennes prat om enighet och enhet och vilja att leva tillsammans, misslyckats med att vara en. Vi följer inte Paulus uppmaning att:

"...walk in a manner worthy of the calling to which you have been called, with all humility and gentleness, with patience, bearing with one another in love, eager to maintain the unity of the Spirit in the bond of peace."

Det är den stora tragiken men med Gud finns det alltid hopp. Vi kan gå vidare.

Vad vill jag att mina delegater ska göra/rösta?

• Jag önskar att mina delegater från Norges Metodistkirke röstar för att behålla kyrkans syn på homosexualitet.
• Jag vill att, om möjlighet ges, mina delegater ska försöka påverka de som vill ändra på kyrkans tro så att de kan se att kyrkan redan har en kärleksfull och helig syn på sexualitet.
• Jag vill att mina delegater ska verka för att Metodister slutar se sina meningsmotståndare som fiender.
• Jag vill att mina delegater ska verka för att ena kyrkan kring den nuvarande förståelsen.

Inför Generalkonferensen 2016 - en pastor reflekterar kring vad som kan, bör och möjligen kommer att hända inom Metodistkyrkan i världen.

Då är det snart dags för Metodistkyrkans världsvida kongress, Generalkonferensen 2016 (GK2016) i Portland, USA. Det är här kyrkan kommer samman och bestämmer och beslutar om allt mellan kärnvapen och Styrofoam muggar. Besluten är ofta bindande för miljoner metodister runt om i världen, inklusive de cirka 4500-5000 bekännande medlemmarna i Norge.

Men hur många är det som egentligen har koll på vad som diskuteras och beslutas? Tills vidare kommer jag att använda denna bloggen för att skriva om det som händer innan, under och efter konferensen, allt för att hjälpa dig som är intresserad av vad som händer och dels för att försöka påverka och förstå vad min kyrka håller på med.

Om du vill läsa själv vad som är uppe till diskussion kan du läsa det här, http://s3.amazonaws.com/Website_Properties/general-conference/2016/documents/gc2016-advance-daily-christian-advocate-full-english.pdf. Det är lite drygt 1500 sidor. På engelska. På amerikanskt kyrkspråk.

Välkommen att följa med och se vad en av världens största protestantiska kyrkor håller på med. Vem vet, kanske det dyker upp något som du faktiskt bryr dig om och som kanske påverkar din relation med kyrkan eller Gud eller kristendomen rent generellt.
Kommentarer mottages tacksamt!



En liten passus. Metodistkyrkan i Norge har skickat två delegater, Frøydis Grinna och Audun Westad. Det är dessa två som för Norges talan och även om de inte måste rösta som kyrkan i Norge vill så är de säkert öppna för inspel och förslag och vill med säkerhet representera hela Norges Metodistkyrka. Audun Westad hittar du på Facebook under https://www.facebook.com/Konferanse-Audun-283199435073916/?fref=ts. Där kan du hitta information, diskussioner och aktuella uppdateringar.

När är det rätt av en pastor/präst att neka en person nattvarden, om någonsin?

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har sett eller hört eller upplevt att en pastor/präst har nekat någon nattvarden. Ska jag vara ärlig kan jag inte minnas att det någonsin har funnits någon som helst "tukt" i de kyrkor som jag har varit aktiv i.
Det är ungefär som på en årskonferens i Metodistkyrkan där alla tillsynsmän, som har ansvar för att alla pastorer lever enligt kyrkan moraliskt/etiska regler, säger att alla pastorer lever som dom ska. Varje år. Really?

Min fråga är egentligen två frågor. För det första, är det någonsin lämpligt eller kanske till och med nödvändigt för en pastor att neka en person nattvarden, t.ex. om pastorn har faktisk kunskap om att person X lever i öppen synd? För det andra, om vi pastorer och ledare i kyrkan aldrig tar tag i situationer och personliga livsöden som är mer eller mindre direkt syndiga, vad säger det om vad vi tar på allvar (eller inte)?

Jag är medveten om att detta med synd är ovanligt och att vi mer eller mindre har slutat prata om det, och kanske ännu mer förstå det. Jag tror också att vi har en alltför snäv och okritiskt hållning till synd, plus att vi har blivit för stelbenta i vad vi tänker kring synd. Hur många av oss associerar synd i kyrkan med dans, kortspel och trummor? Eller är det så att vi associerar synd med en. enda. fråga... homosexualitet?
Jag skulle tro att det finns mycket att göra och säga kring hur vi tänker kring synd och vad det är. Men när det gäller min första fråga...kan eller ska eller bör en pastor neka någon nattvard, så tänker jag följande.

Låt oss anta att en pastor har en medlem som har varit otrogen mot sin fru och sedan lämnat henne och sina två barn för en annan kvinna som också var gift och hade barn. Anta att denna man fortsätter att komma till kyrkan där hans förra hustru också går och dessutom väljer att tillsammans med sin nya kvinna, hand i hand, gå fram till nattvarden. Är det rätt av pastorn i ett sådant läge att ge dom nattvarden eller inte?

Paulus säger i 1 Korintierbrevet att:
Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Således, hur kan någon som lever i flagrant synd förkunna eller ens delta i, Jesus död?
Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Ja, hur kan det vara ett värdigt sätt att inför minnet av korset komma till nattvarden med en ny kvinna och gå förbi sin hustru?
Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Dricka en dom över sig...vad innebär det? Innebär det att pastorn "frias" från ansvar och att det är upp till var och en att ta emot nattvarden och, i värsta fall, också ta emot domen? Eller, ska en pastor också han ansvar för den som är i synd och bevara dom från Dom?

Personligen är jag av den uppfattningen att om vi tar nattvarden på allvar så måste vi ibland neka en person nattvarden. I fall där jag som pastor vet att en person lever i öppen synd och vägrar sluta och omvända sig så vore det tjänstefel att låta en sådan person ta emot nattvarden, då det innebär att personen i fråga inte bara syndar mot Gud och sina medmänniskor, kyrkan, utan också dricker och äter en Dom över sig.

Detta innebär inte att en person måste vara felfri och syndfri för att kunna ta emot nattvarden. Tvärtom, i vår liturgi har vi alltid ett tillfälle för människor att begrunda och bekänna sina synder innan vi tar emot nattvarden...och om man då inte vill erkänna sin synd och ta emot Jesus förlåtelse och frälsning så är det ett val man gör. Det valet har då sina konsekvenser varav en är att man inte kan få nattvarden.

Hur tänker ni?

Det mest fruktansvärda av allt

Jag är lite trött på att det är så populärt att vara skeptiker men så "ute" att ha några svar.

Jag tror jag lever i fel tid eller i alla fall på fel plats. Jag befinner mig, uppenbarligen, på helt fel sida av vad som är trendigt eller populärt eller godkänt av samhälletför att jag har en förkärlek för en så enkel sak som svar. Jag tycker om frågor men tycker mest om svar.
Man skulle kunna tro att alla tycker om svar, särskilt i Sverige med alla dessa frågesport program på TV och tipspromenader men jag har funnit att det tvärtom är så att man absolut inte vill ha några svar. Det är inte längre svaret som är viktigast, eller målet, utan istället resan, eller frågorna. Alla har blivit skeptiker utan att reflektera något nämnvärt över det, och jag känner mig utanför. Hur kan resan vara viktigare än målet? Hur kan frågor vara viktigare än svar?

Jag har en gammal bekant från gymnasiet som mer eller mindre professionellt menar att det enda vi vet med säkerthet är att det inte finns någon objektiv sanning, eller för att använda ett annat ord, något definitivt svar. Allt är personliga åsikter, inget är sant. Vi skapar axiom, självklara sanningar, men egentligen finns det inga sanningar, eller svar. Allt är påhittat...ja, förutom sådana självklarheter som vi får reda på i frågesportprogram. Vi kan och vill tydligen veta om vi är på spåret till Flen men inte om Gud finns.

Jag tror alltså inte så. Jag vill hävda att svar och destination är mycket viktigare än frågor och resan. Varför ställer vi så många frågor om vi inte vill ha, eller förväntar oss, eller vill ta emot, ett svar? Är det något egenvärde att värja sig mot svar? Finns det någon poäng med att ställa frågor hela tiden utan att vänta på, eller bry sig om, svaren? För mig är det en självklarhet att en fråga bara är värd sin tid i skapelsen om den förväntar sig att det finns ett svar.

Det sägs att det inte finns några dumma frågor. Det är fel. Självklart finns det dumma frågor men det är ännu dummare att tro att det är frågan som är huvudperson istället för svaret. Av någon anledning ser jag att människor runt omkring mig förväntar sig mindre och mindre svar ju viktigare frågan är. Det som borde inträffa, nämligen att man gärna vill ha svar om man har en viktig fråga, vänds upp och ner. Ju viktigare fråga som folk ställer ju mindre förväntar man sig alltså ett svar...tills det kommer så långt upp på listan att man redan på förväg har bestämt sig för att det inte finns något svar. Till exempel är det nästan ingen längre som förväntar sig ett svar på frågan "Finns Gud?". Det är liksom så långt bort att ingen tror att det ens finns ett svar på den frågan, än mindre att man kan få reda på det. Så man nöjer sig med frågesporter om vem som vann OS i brottning 1952.

Jag är alltså så "ute" att jag tror att det inte bara finns svar på stora frågor utan att det också finns rätt och fel svar. Inom kyrkans värld har detta blivit något av ett problem, för vem har det rätta svaret bland oss Protestanter? Det har till och med gått så långt att det som skrevs ner i Bibeln som ett gigantiskt samhällsproblem, "Everyone did what was right in his own eyes.", hyllas som ödmjukt och vist. Den som har ett svar är dogmatiskt eller trångsynt eller snäv. "Gud är så mycket större", brukar man säga.

Jag undrar varför så många vägrar att antingen acceptera de svar som finns på frågor stora som små, eller varför de insisterar på att "Gud är så mycket större" att hela poängen med att det finns faktiska "svar" är fel. Nästa gång du undrar över nattvarden eller dopet eller ondskan eller synden eller Himlen eller Helvetet eller Bibeln så kom ihåg att det faktiskt finns svar som Kyrkan har (med Guds hjälp) hittat genom åren.

Vi vet ganska mycket men många vill hellre uppfinna nya svar. Hitta eller be om hjälp att hitta svar som har funnits och använts genom århundradena så kommer du att bli nöjd.

Vad är en kristen?

Jag lyssnade på ett program på radio, P1 i Sverige. Temat var "Sverige, det gudlösa landet" och i studion fanns en religionsprofessor som hade skrivit boken och en idéhistoriker. Diskussionen handlade om Sverige som ett kristet land, eller rättare sagt om vad det innebär att vara "kristen" och hur den svenska kulturen och samhället har lämnat kristendomen för andra uttryck av andlighet eller likgiltighet men att kristendomen finns kvar i samhällets "själ" på tusen sätt. Frågan då var alltså om kulturkristenheten, som dop i kyrkan och julfirande, kan kallas "kristen". Ett exempel var en kvinna från Pakistan som firar Eid, bär slöja och äter Halal-kött kodifieras som muslim/religiös medans en svensk kvinna som döper sitt barn i kyrkan, firar jul och går på en adventsgudstjänst inte alls skulle kalla sig för religiös. Ett intressant program, faktiskt.

Det som var mest intressant var diskussionen om vad som faktiskt är, eller kan kallas, för "kristet". Man påpekade att idag har uttrycket "kidnappats" av den pietistiska rörelsen, alltså frikyrkorna, och således lämnar många "utanför" begreppet. Bara den som "tror på Gud, det övernaturliga, osv.." är kristen. Ett exempel var präster i Svenska kyrkan som upplevde pinsamhet över att behöva klargöra vilken slags kristenhet dom stod för, typ: "Jag är kristen, men alltså inte som Livets Ord menar".

Debatten speglade såklart samhällets mer eller mindre religiösa kollaps och hur begrepp kan användas och tolkas fritt och snabbt i vårt Twitter samhälle. Jag satt och tänkte tillbaka på en fråga som dök upp under konfirmationundervisningen hemma i Norge mellan oss ledare och präster. En konfirmand hade ställt frågan, "-Måste man tro på detta här för att bli konfirmerad?". Man skulle kunna tro att ett rungande och lite självklart "-Ja!" utropades men så var inte fallet. Underförstått i frågan var att denna konfirmand inte gjorde det, ja, tro på Gud alltså, och hur skulle man göra då. En präst föreslog att vi skulle se på det objektiva i situationen och gav det som ett råd även för konfirmanden. Dopet. Om man är döpt så är man en kristen, menade han, och så var det med det. Den aktiva handlingen och valet att tro på Gud var inte så noga, om än önskvärt. Jag var tvungen att inflika att om man inte tror på Gud är det ju rätt svårt att just konfirmera sin tro på Gud, eller hur? Tystnad följde. Skulle vi sparka ut en konfirmand?

Många har påpekat att kristendomen i allmänhet och bekännande troende i synnerhet har blivit en bristvara i samhället. För många upplevs det som positivt, ungefär som i mataffären där gamla resursslösande, syntetiska och trista produkter försvinner i hyllorna till förmån för nya, fräscha och ekologiska varor med smak och färg. Även i radioprogrammet påpekades att det under lång tid, och säkert även i våra dagar, var så att kristendomen uppfattades som emot "det goda livet". Allt som var roligt eller gott var synd och skam. Man skulle inte spela kort, dansa, lyssna på elgitarr eller trummor, alkohol var det värsta som fanns och givetvis uppfattades kyrkan också emot det "roligaste" av allt...sex...men att det också uppfattades som hyckleri á la filmen "Så som i himmelen" som är populär i dagarna. Osyntetiskt.
Men nu är det fritt fram för allt och kyrkan försöker hänga med och vara "relevant" och går i Pridetåg i Stockholm fastän det mest är "too little, too late" för de flesta. Kul...men so what?.

Själv tror jag att det handlar om att visa på att det här med att kristen är två saker. Två enkla saker att förstå. För det första är det något objektiv och för det andra något subjektivt.
Att vara kristen är i sin essens att vara Kristuslik, en efterföljare, att vara född på nytt av Guds ande, en som har omvänt sig och tror att Jesus är Gud som uppstod från de döda, som tror på t.ex. den Niceanska trosbekännelsen på allvar. Det är objektiv och oberoende av situation, person, uppväxt, kultur, osv.. Så är det bara. Alla förstår detta innerst inne för så funkar livet i övrigt. Man kan inte vara svensk om man är född, uppvuxen och bor i Norge till norska föräldrar även om man tycker om Sverige. Det går bara inte. Lika lite kan man vara en kristen om man inte tror på Jesus som Herre och frälsare eller att han uppstod från döden.

Subjektivt är att vara kristen en personlig upplevelse och ett beslut/ställningstagande. Ingen föds kristen. Ingen "glider in" i att vara kristen. Ingen är kristen mot sin vilja. Det är något man väljer. Att bli frälst är något som är högst personligt, att välja att tro och lita på att Jesus både finns och har levt och dött och uppstått och vill rädda och leva med oss idag. Att synd är på verkligt. Att förlåtelse är nödvändigt. Att Himmel och Helvete är på riktigt.

Att vara en kristen är bägge två och man skulle kunna säga en subjektiv hållning/relation till en objektiv verklighet. Svarar man "ja" på frågan: "-Lever du för Gud?" får man svaret om man är kristen eller inte. Kanske är det få som har gjort eller sett någon göra det?

4x100m stafetten och varför 50/60-talisterna sänkte frikyrkan

På 80-talet hade USA världens bästa friidrottare, framförallt i sprint. Vem minns inte Carl Lewis och OS i Los Angeles? Efter 100m kom 4x100 stafett...där den enda frågan var om USA skulle växla bort sig eller inte. Ibland hände det nämligen att amerikanarna blev lite för ivriga och antingen missade att växla i tid eller att man tappade pinnen. Man var överlägset snabbast men förlorade på grund av dålig överräckning av stafettpinnen.

Ibland tycker jag det känns likadant att vara frikyrkopastor. Jag är med Kyrkan, överlägsen allt, men också i ett stafettlag av pastorer och präster som har pågått sedan Jesus vandrade på jorden och började sin kyrka med Petrus. En präst tar emot en kyrka eller församling från någon som i sin tur fick den från en annan, hela vägen tillbaka till Peter. När man är färdig överlämnar man sin kyrka eller församling till nästa man eller kvinna som ska ta över uppdraget. Ett stafettlag som löper det goda loppet, som Paulus säger.

Poängen är att ett stafettlag och en kyrka är lika avhängiga av att de som "löper" före gör sitt jobb ordentligt, inte bara med att löpa fort och bra utan också att överväxlingen sker korrekt...att man håller hårt i pinnen tills nästa löpare/präst tar den och gör sig redo att springa iväg.
Ofta känns det inte så. Ofta känns det antingen som att de som har sprungit före har slutat springa, utvärderar meningen med att springa överhuvudtaget eller har växlat med någon helt annan som springer för ett helt annat lag. Ibland händer det ännu märkligare att de som skulle ha överräckt stafettpinnen, dvs. den Kristna Tron från Jesus genom Apostlarna, inte bara har slutat springa eller slängt pinnen utan applåderar sina fatala misslyckanden som något fantastiskt. Vilken frihet att slippa springa! Vilken arrogans att bara springa åt ett håll eller på en bana eller med en pinne eller i konkurrens med andra lag!
Med vad som bara kan vara ett grundläggande tvivel på varför man överhuvudtaget deltar gör man sig stora besvär med att ifrågasätta hela loppet, utövare och hela idrotten. Istället för att löpa väl ägnar man all energi och förmåga på att demontera hela idrotten och istället bygga sporter eller whatever.

Hänger ni med så långt i liknelsen?

Min poäng är enkel. Ibland känns det som om 50/60-talisterna, präster och pastorer, gjorde precis så med frikyrkan. Man slutade springa, började montera ner frikyrkans grundprinciper och ägnade sig istället åt helt nya sporter. Resultatet blev att tusentals människor inte blev lärjungar utan istället blev försökskaniner för nya dogmer, nya trosartiklar, ny moral och etik och nya fokusområden. Man hyllade sig själva för sitt mod och sin "radikala" vilja att föra frikyrkan in i en ny era, kalla den Woodstock-eran eller Liberal-eran eller Sexuell Frigörelse-eran eller vad som. Man gifte sig med sin samtid och resultatet lät inte vänta på sig.
Frikyrkan har tappat hur många tusentals medlemmar i över 80 år, vilket inte är så konstigt eftersom frikyrka och samhälle plötsligt såg väldigt lika ut. Tänk efter själv, om du skulle jämföra hur ofta du hör predikningar eller seminarier eller tal eller hemsidor prata om jämlikhet, sexuell frigöring och likställning, demokrati, miljö och klimat, rättvisa, omsorg, immigration med alla gånger du har sett tema som synd och syndsbegreppet, himmel och helvete, Korset som ett offer, personlig frälsning och omvändelse, Guds helighet, rättfärdighet, nåd och Dom...så förstår du vad som har hänt. Frikyrkan gör precis det som samhället gör, tycker precis som samhället gör och vill det som samhället vill...fast såklart med en liten passus om att det borde ha med Gud att göra. Det börjar i klimatförändring men ska förhoppningsvis sluta hos Gud. Och bänkarna står tomma.

Så där kommer vi, från 70/80-talet, och undrar var stafettpinnen finns och var våra lagkamrater har tagit vägen. Vi har studerat och lärt oss och upplevt en tro som kristna i alla tider har fått med sig från Jesus men något har hänt med stafetten. Löparna som sprang före har lagt ner eller bytt lag eller gått hem eller filosoferar om löpningens in och ut och vi som kommer efter finner ett lopp/en kyrka i ruiner.
Grundläggande kunskaper/förståelse om Bibeln är borta.
Grundläggande kunskaper/förståelse om Gud är borta.
Grundläggande upplevelser av en levande Gud som svarar på bön och gör mirakel och griper in i livet är borta.
Grundläggande kunskaper/förståelse av teologi är borta.
Grundläggande förståelse och upplevelse av frälsning, omvändelse, pånyttfödelse och helgelse är borta.

Projektet har haft förödande konsekvenser eftersom många präster och pastorer aldrig hade gjort en egen personlig resa från personlig syndare till frälsning och istället tyckte det var en käck idé att skapa något nytt. Jag undrar, hur är det möjligt att någon som har upplevt frälsning, genom tro på Jesus Kristus,  undan straff, synd och helvete att sedan ägna sig åt att införa klimatförändringen eller rättvisemärkt kaffe som fokusområden? Hur kan någon som har mött Abrahams, Jakob och Israels Gud i Bibeln avråda folk från att läsa GT? Hur kan någon som har mött Gud personligen tro att det räcker med att säga att "Gud är större" och sedan kalla det han kallar för "fel" som "rätt" bara för att man inte håller med honom?

Nu låter det kanske som om jag påstår att en hel generation med präster och pastorer aldrig har mött Gud och inte är kristna...och det är inte tanken. Men jag tror att i många fall stämmer det. Jag tror att något hände i den generationen som sprang före mig som gjorde att man slutade springa och ändrade riktning/tappade pinnen. Jag vet inte vad.
Det låter kanske också lite typiskt att jag delar upp det "klimat och miljö" vs. "synd och frälsning". Det gör jag men från början hör dom ihop. Frälsning är viktigare än klimatet men klimatet är viktigt, nåd och rättvisa är nära besläktade.

Att jag skriver detta är mest på grund av hur upprörd jag är över alla som har förstört och ödelagt så mycket för så många bara av den tro som fanns innan man kom på banan, bara för att man hade en annan åsikt eller syn eller perspektiv eller idé. En pastor/präst är först och främst förvaltare, exempel och förkunnare, inte redigerare eller nyskapare.
Jag kan personligen bli väldigt upprörd över idiotin hos vissa pastorer som proklamerar "tro det du tror på" när uppdraget är ett helt annorlunda...men det är inte främst det.
Det är inte heller hur upprörd jag blir över hur fullständigt och våldsamt många vill slita isär min kyrka på grund av en förvrängd nytolkning av Guds syn på sexualitet.

Det är alla människor som lämnas i sticket.
Det är alla människor som inte ens förstår vad frälsning är, för att inte tala om att få uppleva den.
Det är alla människor som luras av vår tids fariséer som till motsats från dom gamla inte lägger extra bördor på människors frälsning men tar bort allt som har med frälsning att göra.
Det är alla människor som har sett hur kyrkan har gjort sig själv irrelevant genom sitt äktenskap med tiden och sitter hemma en söndag (för varför ska man till kyrkan för att höra om en Gud som vill rättvisa när alla andra också vill rättvisa?)

Alla pastorer och präster får en kyrka som någon annan har byggt och alla pastorer och präster bygger en kyrka som dom överlämnar till nästa person. En sak är säker, jag kommer att göra vad jag kan för att slippa stå och klappa händerna över min duktighet fastän kyrkorna står tomma.

Vad jag skulle önska för min kyrka

Vad gör dig stolt?

Dina barn?
Din man eller hustru?
Ditt fotbollslag?
Din insats på jobbet?
Vad du har lyckats med här i livet?
Din kyrka?

Jag skulle önska att jag kunde känna mig stolt över min kyrka, Metodistkyrkan. Ibland gör jag det men allt eftersom åren går tycker jag mig upptäcka en trend som innebär att jag allt som oftast känner mer "meh" än stolthet. För närvarande propagerar Metodistkyrkan i landet där jag bor om att man inte vill ha söndagsöppna butiker. Visst, det är säkert en god tanke men det gör mig inte direkt stolt. Det är inget speciellt viktigt ämne och det är inte något direkt "kyrkligt" över förslaget. Enligt många undersökningar är det många i samhället som inte vill ha söndagsöppet. I min stillhet undrar jag vad problemet är. Om ingen vill ha det, förutom politkerna (som vill ha skattepengar) så är det väl bara att hålla stängt eller stanna hemma, eller?

Däremot finns det församlingar här och där som gör saker som gör mig stolt. I Tronheim har man satsat på att ta hand om "tiggarna" på ett mycket bra sätt. I Sarpsborg jobbar man mycket med "nya norrmän" och olika sociala problem i staden. Det finns många andra exempel. Men jag tänker på kyrkan centralt...och där är det tyst (eller så har jag missat något).

Varför är vi inte en tydligare röst för det som är klassiskt Metodistiskt?
Varför hörs vi så lite?
Varför sticker vi inte ut i sociala media när det är gratis?

Inom-kyrkligt handlar debatten oftast om homofili och att många menar att kyrkan måste ändra sin ståndpunkt. Kan inte tänka mig att så många utanför kyrkan bryr sig om det, förutom att de flesta nog håller med och vill att kyrkan "catch up" med samhälllet i stort. Men...eftersom samhället redan har godtagit den frågan och gjort sitt val är det inget som vi Metodister skulle kunna driva med stolthet. Vi är inte först, även om vi ändrar oss. Vi hänger efter, apar efter, och jag tror inte att det skulle spela någon större roll för gemene man hur vi gör eller inte gör. Vi ligger efter oavsett, antingen som irrelevanta och förlegade eller som härmare och efterapare. Svårt att vara stolt över det.

Jag skulle önska att vi fick tag på en passion om människors frälsning. Att folk visste att vi iallafall brydde oss om deras evighet. Att det spelade roll.
Jag skulle önska att vi kunda tala högt och tydligt om alla traditionella familjer som sliter med sin tro och engagemang i vardagslivet och kyrkan. Hur man får sina barn att komma till kyrkan. Hur man är trogen sin fru/man. Hur man motstår frestelser i äktenskapet.
Jag skulle önska att vi var en kyrka som med en röst proklamerade att alla liv, från befruktning till döden är värdefulla och heliga. Att det ofödda barnet och den gamla människan fick "höra" och känna att vi var på deras sida.
Jag skulle önska att vi kunde nå ut till alla ensamma människor med budskapet om mening hos Gud och Guds plan.

Jag skulle önska att vi satsade och lyckades att koppla ihop vår gedigna teologi med en gedigen analys om vårt samhälle och dess problemområden och att detta kunde få mynna ut i en faktisk, radikal och Bibelbaserad praktik i våra kyrkor.
Jag skulle önska att vi kunda sluta försöka omförhandla vår teologi hela tiden.
Jag skulle önska att vi kunde vara en kyrka med en tro, precis som Jesus sa att det skulle vara.
Jag skulle önska att vi var en kyrka som var tydliga med vad vi var emot, varför vi var emot det men också att vi var fulla av kärlek....och att folk visste alla tre.

Jag vill vara stolt över min kyrka...och egentligen är jag det. Innerst inne. Men jag är trött på allt som ligger i vägen, allt som kräver vår uppmärksamhet och tid och som ändå inte får världen att notera att vi finns. Som inte frälser en själ utan mest ser ut som samhället i stort. Världen. Skulle vi inte inte vara av världen?