Att hitta rätt...bland ruinerna

Jag har hittat rätt. Jag har hittat en lägesbeskrivning som jag har blivit övertygad om är korrekt. Alltså bryter jag mot trenden att sväva i ovisshet och hoppas på det bästa. Jag känner mig lite som Josia när han fick reda på att dom hade hittat Lagboken.

Vi, dvs. även jag, befinner oss bland ruinerna. Ruinerna av vad som var ett levande och heligt samfund. Ruinerna av livskraftiga och Jesus-fanatikiska församlingar. Ruinerna av ett land präglat av kristna värderingar. Tror till och med jag vågar säga bland ruinerna av vad jag personligen ska vara. Det kallas ofta för Arvssynd och för Lutheraner är detta inget problem, att vara syndare och helig på samma gång, men för en metodist är det ett problem för vi säger att Gud kan göra rent och heligt där synd nu finns. Helgelse. Vi ska faktiskt likna Jesus mer idag än igår. "Are you moving on to perfection?"...

Han som satte ihop lägesrapporten heter R.R. Reno och är teolog i USA. Bibelboken som ligger nära till hands är Nehemja.

Vad skönt det är att veta var vi är. Ännu bättre att veta att Gud är även här.

Att vara Metodist är att:
-vara Misslyckandets folk
-vara bekant med bekymmer
-ha försökt alla "trick" som vi kan komma på utan att lyckas
-leva i trasighetens paradox...att leva med en helande Gud samtidigt som vi är trasiga
-vara i marginalen
-vara obetydlig
-ropa utan att någon hör
-vara ensam
-vara besviken
-leva med en fantastiskt förvandlande teologi som har förvandlat fantastiskt lite.
-att vara en svag, sjuk eller oense länk i den stridande kyrkan

Om detta är sant...borde inte vi Metodister vara allra bäst utrustade för att kunna relatera till dagens svenskar?

eftersom att vara metodist också betyder att:
-leva med en djup och genomtänkt förståelse av Gud
-leva i linje med den historiska kyrkans vittnesbörd
-tro på en Gud som är heligkärlek och som personligen vill införliva alla i den kärleken
-leva på hoppet
-vara uthärdig i bön och tro
-lita på en Gud som inte syns eller märks särskilt mycket


Vi är bland ruinerna...men vi är inte döda. Jesus, livet och kärleken själv, är även här.

Jesus Kristus som Herren...kunskapen om Guds härlighet...denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, 

förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.