Idag var det ekumenikdag i Göteborg. Vi har en avsiktsförklaring att jobba med och det var med den i ryggen som vi idag samlades för att lyssna och lära om hur det här ska bli.
Det var en god dag med ett trevlig genomförande. Det slår mig hur oerhört lite många vet om varandra, som till exempel när en baptist fick en (chockerande?) insyn i hur Metodistkyrkan fungerar strukturellt.
Jag hörde en som hade varit med i processen med att skapa EFK hur oerhört små skillnaderna var där jämfört med här. Deras största fråga hade varit det nya namnet. Vi sitter med ultrafria/självständiga baptistförsamlingar och biskopsstyrda/kyrkoordningsstyrda metodistförsamlingar. Det är ingen liten sak att reda ut.
Det som, onödigt tyckte jag, gjorde mig irriterad var avsaknaden av den teologiska debatten. Den gruppen, RUT, var inte ens med. Inte bara för att jag tycker att teologi är oerhört viktigt, men nästan alla frågor som kom upp om kyrka/samfund/medlemsfråga/bibelsyn/omvärld handlade om teologi. Att teologi-gruppen dessutom inte har en tidsplan utan jobbar lite diffust "i många år" och inte ska komma fram till något är tycker jag ett svek mot alla som vill vara med och bevara den sanna tron. Att sedan säga att alla kan påverka genom blogginlägg eller epost är generande löjligt. För det första, hur många av våra medlemmar har inte dator/vet vad en blogg är? För det andra, ska en ny kyrkas teologi formas genom blogginlägg och epost? Vart tog det personliga mötet vägen? Samtalet mellan människor och inte 1'or och 0'or? Gemenskapen?
Vår kyrkas ledning fick ett mandat från årskonferensen att arbeta vidare med denna frågan. Helt omöjligt är det att förstå att dom kan ha undvikit att inse att det finns/fanns många farhågor och orosmoment från väldigt många. Att nu välja att arbeta på detta sättet, där två metodister varav en jobbar inom missionskyrkan, ska sitta och vara en referensgrupp för vår teologi känns inte bra. Dessa människor må vara hur bra som helst i sig själva, men två människor räcker inte för det som krävs. Trovärdigheten blir väldigt låg eftersom två omöjligt kan representera 3000 i denna fråga, framförallt när det gäller vår kyrkas spännvidd.
Alingsås metodistförsamling har under det senaste året arbetat ekumeniskt med EFS, Frälsningsarmén, Missionskyrkan, Katolska Kyrkan och det har fungerat jättebra. Vi tycker om ekumenik. Men jag känner personligen att den här processen har börjat dåligt och oinspirerat. Toppstyrt. Utan insyn. Långt mellan fotfolk och beslutare.
Omvärldens behov är alltid ohyggligt många och stora. De kan aldrig skapa den passion och gnista som behövs. Det som behövs är ett hjärta förunderligt värmt och det kan vi aldrig skapa. Det kan vi bara be om. Så låt oss be.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar