The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

söndag 18 oktober 2009

Vore det bättre att lägga ner?

Det finns en risk med att säga vad man tycker och tänker. 

Jag har funderat en del kring vår framtid som kyrka/samfund och hur det ska gå. Jag saknar mycket i debatten men är det någon som har hört någon reflektera teologiskt och Bibliskt kring frågan om det är bättre att samfundet Metodistkyrkan dör? 
Finns det någon som har satt sig ner och verkligen tittat på om det rent andligt talat är så vi borde göra? Jag har hört en del prata om "vetekornets lag", och det är ju ett sätt. Samtidigt är den reflektionen och "forskandet" ofta ganska tunt. 

Det verkar idag som om vårt samfund är så splittrat och mångfaceterat(?) att det egentligen inte är ett samfund längre utan istället ett förlegat ramverk från fornstora dar. Ett samfund som tror så otroligt olika som vi, som dessutom inte har den friheten att kalla oss metodister och tro som vi vill(!), är inte trovärdigt och uppfyller Jesu ord om att ett rike som är delat aldrig kan bestå. Är detta en korrekt bild? Om det är det, på vilket sätt skulle ett helande inträffa om vi gick samman med andra?

Skulle entusiasmen öka och inspirationen öka om man istället lade ner samfundet, sålde nästan allt, och började om från början som om vi vore de första metodisterna i Sverige någonsin, typ pionjärarbete? 
Kanske skulle iallafall de som verkligen brann för Guds rike vara kvar och vi skulle slippa allt elände med att upprätthålla allt som inte hörde Guds rike till. Endast de som är på allvar och i sanning kallade av Gud och som har upplevt frälsningen och heliggörandets kraft skulle vara kvar då eftersom alla mänskliga påfund inte skulle hålla ut. Eller?

Jag vill inte låta hård men i sanning har vi ett större ansvar för våra medmänniskor som är på väg till helvetet än oss själva som borde vara på väg till himmelen under glädjetoner. Ta ekonomifrågan som ett exempel: om en församling inte kan bära sig själv ekonomiskt är det väl egentligen ingen idé med att fortsätta? Ska inte en församling vara en grupp människor som verkligen vill satsa på det dom gör, även ekonomiskt, och se till att det håller? Borde kanske äldre församlingar som har sett sina fornstora dagar ändra formerna till nuvarande verklighet?

Vi måste våga tänka så här, även om det inte blir så här, för om vi inte reflekterar över vad som Bibliskt sätt är bäst idag kommer vi inte heller att veta det imorgon...och då sitter vi tillsammans med 75000 andra som kanske inte heller vet...och det är nog ännu svårare att ändra på.

Inga kommentarer:

ShareThis