En artikel i Dagen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=190232, är för oss metodister intressant med tanke på vårt eventuella samgående med Baptisterna. Av alla möjliga frågor som finns att välja mellan blev homosexualitet frågan den som splittrar svensk kristenhet idag? Förr var det kvinnopräst frågan, nu det här. Vad är nästa heta potatis?
Vad är det som gör att kyrkor efter alla dessa sekler byter ut en grundläggande del i sin tro och sitt liv? På vilka grunder och genom vilka reflektioner överger församlingar, samfund och enskilda det som varit den ekumeniskt hållda övertygelsen genom alla tider? På vilket sätt och varför tycker människor idag att det är ok att förkasta det som har varit i denna fråga?
Jag har min åsikt klar och tydlig men det som förfärar mig mest är den otroligt ytliga och amatörsmässiga reflekterand/forskande/debatterande som har förts kring frågan. På vilka Bibliska grunder har man i Norrmalmskyrkan bytt åsikt och nu godkänt homo-vigslar? Vilka teologiska grunder har man? Varför just dom? Är man så säker på sin sak att man vill och kan gå emot den förkrossande majoritet i världen idag och genom historien som tycker annorlunda?
Hur vet dom alltså att dom har rätt och på vilka grunder? Är detta det ödesdigra resultatet av devisen "var och en är sin egen teolog?" Om så är fallet, var slutar det isåfall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar