...nu råder mörkrets makt...

Det stora perspektivet.

Ibland, eller oftast i min mening, är det nödvändigt att vi lyfter blicken från våra hobbyfrågor och tar ett steg tillbaka. Det är så lätt att fastna i någon av alla dessa "viktiga" frågor och samtidigt missa själva poängen. Det är lätt att fastna i fina formuleringar och kloka tankar...men vi inte är centrum i universum. Det vi tycker är viktigast är inte alltid det viktigaste.

Just nu trängs Passionsveckan med det nya samfundet om vår uppmärksamhet. Det borde inte vara så för jämförelsevis är frågan om det nya samfundet mer eller mindre meningslös. Men som vanligt är Jesus fullständigt meningsfull och det är hans ord som ger oss det stora perspektivet.

Orden i rubriken tillhör Lukas 22:53 och kommer ur Jesus mun. För min del är dessa bland de hemskaste orden i Bibeln. John Wesley kommenterade denna vers med att "the time when Satan has power". Det är omodernt. Det är lite pinsamt. Men Jesus säger det så.... Det finns en ond makt som kämpar emot Gud. I början av Jesus "ministry" på jorden blev han frestad av densamme. Djävulen alltså. Nu har alltså vår motståndare, denna Satan, sin chans. Gethsemane. Nu är det hans tid. Hur kul låter det?

I det stora perspektivet handlar påsken om Guds seger över Djävulen. Endast "Upplysningstidens" (Förmörkelsetidens) lobotomi har fått oss att tro att nu är allt bra...att sånt där tillhör sagor och fabler...att vi inte har något att frukta längre. Det som krävde Jesus död på korset nu är något vi klara av på egen hand...eller så har Djävulen lugnat ner sig...eller så finns han inte längre...om han någonsin fanns. Så påsken blir en minnsestund. Vi minns vad Jesus gjorde och tänker fina, religiösa tankar.

Vad skulle Petrus säga om det, han som högg vilt omkring sig när romarna kom?

...er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er... 

Påsken är otroligt aktuell. Det stora perspektivet innebär att Jesus är det enda som står mellan oss och Djävulen och att Jesus död egentligen var vår död. Det är svårt att tänka sig med det finns någon som är så ond att det enda som gäller är vår död och smärta. Utan nåd. Utan barmhärtighet. Utan en andra chans.
Jesus dog vår död så vi skulle kunna slippa. I Jesus kan vi känna oss trygga. Om vi omvänder oss, tror och står fasta. Det stämmer fortfarande.

Fel bild av Jesus

Predikade i söndags över hur folket i Jerusalem kunde ändra sig så fort. Från "Hosianna" till "Korsfäst" på fem dagar. Det är lite extremt, tycker jag. Hur kunde det ske?

Min slutsats var att folket hade en passionerad längtan efter befrielse, efter en Kung, efter Messias. När så deras Jesus inte var densamme som Jesus på åsnan vändes deras längtan till vrede precis på samma sätt som det alltid gör. Vid soffbord och köksbord.

Det är detsamma för oss idag. Vi har alla en bild av Jesus, en Jesus, som vi tror stämmer överens med verkligheten. Nästan säkert stämmer inte vår bild överens med verkligheten...med den riktiga Jesus. Vi måste göra som lärjungarna och liksom klänga oss fast vid Jesus även när vi inte förstår eller när vår bild är helt fel.

Det är inte så lätt men det är vårt enda val.

Lite roligt...

Jag har sedan länge uppskattat Berglins politiska serier i SvD. Den är ofta klockren i sin kommentar till Sverige och hur vi svenskar har det. Klicka gärna dit men var aktsam på att språket ibland är lite grovt. Det går bra att skratta åt den ändå.

http://www.svd.se/kulturnoje/serier/berglins_5017.svd?date=20100314

Detta gör mig ledsen...

...skandalen kring den Katolska kyrkan och övergreppen. Jag är inte okritisk i mitt tänkande kring den Katolska kyrkan och dess något befläckade historia men jag tycker väldigt mycket om Katolska kyrkan (framförallt genom de människor som jag har mött eller läst). 
Jag känner verkligen med mina bröder och systrar i denna världshistoriens största och äldsta "organisation" som nu får se sin kyrka under attack och som riktigt känner hur det gör ont att se hur illa läget är i vissa församlingar samt hur hierarkin ibland har mörklagt vad som har hänt. Hur kunde detta ske?


Jag är tacksam för påvens ordentliga ingripande i situationen och det är nog väldigt viktigt för kyrkans framtida hur detta sköts. Kyrkan är världens hopp och den Katolska kyrkan är en stor del i Jesus Kyrka (ev. katolska läsare får ursäkta ett protestantiskt perspektiv här). 
Om en del av Kyrkan lider, lider alla. Om en har ont har alla ont. Just nu har jag ont och lider med den Katolska delen.


Jesus, förbarma dig över dessa präster och andra som har tjänat dig så illa. 
Jesus, hjälp alla offer i denna skandal. 
Jesus, låt rättvisa ske men tack för att när du gör rättvisa också älskar nåd.




Dagens namnförslag: Frihetskyrkan

En bön för pastorer/präster

Priests who are ill:
heal them, Lord.
   Priests who are weak:
   strengthen them, Lord.
      Priests who are poor:
      relieve them, Lord.
          Priests who have lost their zeal:
          renew them, Lord.
              Priests who are sad:
              console them, Lord.
                    Priests who are worried:
                    give them peace, Lord.
                         Priest who are old:
                         sustain them, Lord.
                               Priests who are alone:
                               accompany them, Lord.
For all priests:
give them Your wisdom and knowledge.
For all priests:
give them Your understanding and counsel.
For all priests:
give them reverence and awe of You.
For all priests:
give them patience and love.
For all priests:
give them obedience and kindness.
For all priests:
give them a burning zeal for souls.

For all priests:
give them integrity and justice.
For all priests:
give them humility and generosity.
For all priests:
give them strength in their labors.
For all priests:
give them peace in their sufferings.

For all priests:
give them great love for the Trinity.
For all priests:
let them practice sacrifice and self-denial.
For all priests:
let them be holy in body, mind and spirit.
For all priests:
let them be men of prayer.
For all priests:
may faith shine forth in them.
For all priests:
may they be concerned for our salvation.

For all priests:
may they burn with love for you.
For all priests:
may all their steps be for the glory of God.
For all priests:
may the Holy Spirit fill them,
and give them His gifts in abundance.
Let us pray.

Father, Son, and Holy Spirit,
hear the prayers we offer for our priests and pastors.
Let them know clearly the work that You are calling them to do.
Grant them every grace to answer Your call with courage,
love, and lasting dedication to Your will.

Amen.

Kan man vara kristen och vara tyst i Bofors-Sverige?

Stora framgångar för svensk vapenindustri. Jobbtillfällen. Ökat konsumerande och mer skattepengar från företaget och dess anställda. En blomstrande industri utanför storstäderna i det urbaniserade Sverige. Alla borde vara nöjda, förutom då de som får ta emot det våra vapen är ämnade för att skicka iväg...död.

Det är lätt att haka på Bjästa tragedin där sunt förnuft har försvunnit lika markant som rättvisan.
Men i det lite större perspektivet finner vi svenska fackföreningsanslutna arbetare som monterar ihop vapen för försäljning utomlands. Att döva vårt samvete med vår "neutralitets"-politik och bakom tomma fraser av fina ord, s.k. principer, är nästan oförlåtligt när människor dör överallt på vår jord därför att Boforsvapen har avlossats. Hur kan vi påstå att vi tror på fred och vill värna om fred i världen nu? Hur kan vi klaga på USA och andra som krigar i världen när vi själva förser parterna med deras vapen?

Som människa och kristen är det självklart att vi måste lägga ner all vapenrelaterad tillverkning och forskning och använda vårt stora kunnande och förträffliga arbetskraft till att tjäna det goda. Punkt.


http://dagen.se/dagen/article.aspx?id=206970

Alla har en lösning men ingen vet problemet

Det är fascinerande för mig att i denna process att bygga ett nytt samfund se och läsa hur nästan alla inblandade har en teori eller en plan eller en lösning på hur det ska bli bra...samtidigt som ingen vet varför vi har hamnat där vi är med katastrofala medlemssiffror.

Alla vill till himmelen men ingen vill dö - Alla har en lösning men ingen vet problemet.

Ofta är det som har varit "fel" och stelt, som ett korallrev där bara det stela skalet finns kvar. Ur detta påstående, som inte är en analys av problemet, kommer ofta lösningar som bygger på att öppna upp och jämna trösklar. Det gamla har varit för instängt, för insnöat, för stelt, för diskriminerande, osv.. Här finner man ofta de som tycker att samhället har sprungit ifrån kyrkan och kyrkan måste anpassa sig, framförallt i samhällets fråga nummer 1 och favoritämne...sex. Kyrkan måste hänga med i utvecklingen för samhället har inte fel.  Man blir inte en motpol till samhället utan en medvandrare som erbjuder tillfälle för fördjupning och eftertanke utan att kräva något. Man vill inte stöta sig. Så då talas det om abort, preventivmedel, skilsmässa, hbt som helt ok.

På andra sidan, där jag känner mig mer hemma, finner man ofta att man är emot. Det mesta. Det är samhället det är fel på, inte kyrkan. Detta gör anpassning mycket svårare för hur anpassar man kyrkan till ett samhälle som inte bryr sig? Det är ju samhället som måste anpassa sig efter hur kyrkan tror och lever. Här talas det inte om sexualitet så värst mycket, förutom i respons till den andra sidan som vill förändra och anpassa. Här talas det om synd eller frälsning. Teologi istället för GP och DN. Världen måste omvända sig från sina synder och tro.

Men ingen vet vad problemet är. Ingen vet varför det har gått så dåligt för vårt samfund. Vi har lösningar på ett problem som ingen vet någonting om. Knappast är det kyrkans roll och position i sexualitetsfrågan som har varit det stora hindret som nu när det tas bort kommer att öppna dammportarna. Knappast är det troligt att samhället kommer att ändra sig och anpassa sig till synd och frälsning.
Jag har inte heller något svar på vad problemet är och har därför börjat fundera på om det inte vore bättre att försöka lista ut vad som har orsakat vårt problem innan jag kommer med förslag på hur vi ska fixa till det, dvs. vinna nya människor för Jesus och göra lärjungar av alla.

Vad har gått snett?

En kommentar till Obamacare

Jag tittade på debatten kring vårdreformen i Representanthuset via webben. Vilket spel! Min favoritkommentar var "I am almost ashamed to bring some facts into this cabookie theater". Detta är världens mäktigaste nation. Jaja, det är underhållande och också lite förvånande att se hur lite tid varje "debattör" fick i denna slutdebatt (mellan 45 och 60 sekunder). Lite Twitter över det hela, vilket är ganska korkat (vad är bästa lösningen på 325 miljoner människor hälsoproblem...på mindre än 140 tecken, tack!).

Är det en bra reform? Jag har bott i USA i över 10 år och har familjemedlemmar och vänner runt om i landet. Påpekas bör väl att det allra flesta av mina vänner är åt republikanernas håll. De allra flesta är också för vårdreform, läkare som lärare som arbetare. Alla vet att det gamla systemet inte funkade. Ingen tyckte bra om försäkringsbolagen.

Men det är värt att notera att en klar majoritet av USA inte tycker om denna reform och framförallt inte hur den har kommit till. Obama har helt enkelt sålt sin själ för att vinna poäng (eller framförallt att inte förlora poäng). Vi som sitter med offentlig sjukvård som i en del fall är väldigt bra och i många fall dras med ineffektivitet och slarv (tänk Astrid Lindgrens barnsjukhus) har svårt att förstå problemet. Vi är vana vid att staten bestämmer. Vi är vana vid att acceptera infantila och obefintliga reprimander när ett sjukhus/läkare gör fel. Vi är vana vid att vårdcentralen har telefontid mellan 8:30 och 09:00 och blir man sjuk klockan 15:00 får man ringa nästa dag. Vi är vana vid gratis sjukvård för alla barn (hurra!).
Jag jämför också med hur det går till vid förlossningar. I USA är det dyrt men mycket bättre, vad jag har sett.  Detta summerar min erfarenhet. I USA har det varit kunden, jag, i centrum. Jag kan få hjälp när jag vill och hur jag vill. I Sverige är det Systemet som bestämmer men i  Sverige är det billigt. (men tandvård har alltid varit billigare OCH bättre i USA för min del).

Problemet ligger i att det är svårt att hitta ett mellanting. Jag vill ha sjukvård på mina villkor (vilket man kan få litegrann i Sverige om man tjatar, vilket är märkligt) men jag vill inte gå i konkurs när jag blir sjuk (men hur kul är det att förlora 1000:- för en karensdag när man blir sjuk?). I USA blir man ett dollartecken, i Sverige ett personnummer. Inget är bra men ett mellanting hade nog varit bättre.

I USA är individen alltid i centrum, jämför en bilaffär i USA med Bilia på Sisjön så får du se. Detta är bra när individen kan göra rätt för sig, skaffa ett bra jobb med en bra försäkring och få bra sjukvård. Det är inte bra när individen inte kan göra rätt för sig eller inte har råd (eller lust) med en bra utbildning. Då krävs det ett samhälle som stöttar. Svårigheten är ju dock att avgöra när problemet är grundat i lathet eller ett verkligt behov. Detta görs bara om man kommer människan inpå livet. Men hur skulle ett sådant system se ut?

http://dagen.se/dagen/article.aspx?id=206584

En bra dag

Idag var det en bra dag. En dag att vara tacksam för. En dag när allt gick väl och när jag kunde känna att saker och ting gick som dom skulle...vilket lätt blir till att saker och ting gick som jag ville. Det är nog inte alltid så bra...

Men det gäller att ta vara på bra dagar. Bra att komma ihåg när andra sorters dagar kommer. Just nu sitter jag och funderar på hur veckan kommer att bli. Bra eller dålig? Som vanligt är det yttre omständigheter och människor som till största del påverkar detta. Idag predikade jag om att Jesus gjorde ganska få yttre skillnader genom sin död och uppståndelse. Måndagen efter påskdagen var Romarna fortfarande kvar i Jerusalem. Översteprästerna var fortfarande ute efter lärjungarna, som fortfarande var förvirrade och rädda...om än glada att Jesus var tillbaka.

Kanske bra att fundera över min egen predikan och om den faktiska skillnad som Jesus död och uppståndelse faktiskt gjorde...ett inre helande och förlåtande. Ett upprättande och räddat inre. Jag är räddad inifrån och ut även om mina "Romare" är kvar runt omkring. Detta borde ju rent logiskt påverka mig och göra alla mina dagar "bra".

Jag undrar om lärjungarna hade dåliga dagar. Deppade dom? Blev dom nedstämda när människor inte tyckte om dom eller när deras brev fick människor att känna sig "diskriminerade"? Hur reagerade dom när människor hoppade på dom, missförstod dom och kallade dom saker? Eller hade dom bara "bra" dagar?
Tänker till slut på martyrerna som på många sätt är "kyrkans frö". Där kan man säga att dom hade en dålig dag med dåliga omständigheter med människor som inte tyckte om dom.
Vet ni hur blodbaden på de kristna slutade? Det var en munk som åkte dit från England (tror jag) som var mycket upprörd över hur kristna dödades för sin tros skull på de mest horribla sätt. Han fängslades och kastades in till rovdjuren. Från början till slut bad han högljutt för hans fiender och fångvaktare, för Rom och kejsaren och den oerhörda kontrasten mellan hans kärlek för sina fiender och kejsarens ohyggliga hat till denna oskyldiga munk fick till sist en efter en i publiken att känna förakt för sig själva och även till kejsaren. Detta blev början till slutet på dessa ohyggliga spel...allt på grund av en man som älskade Jesus och sina medmänniskor att han gick i döden för att visa det. Han hade en dålig dag men jag tror nog att han tyckte den var ganska bra när han kom Hem.
Vi är kanske inte martyrer men vi är kallade att älska våra nästa och "to lay down your life for a friend". Det inkluderar även dom som du och jag inte tycker om och som gör våra dagar dåliga.

Dagens namnförslag till den nya kyrkan: Aktionskyrkan, Oikoskyrkan, Svenska Frikyrkan, Samhällskyrkan, Folkkyrkan, (notera att det inte är säkert att jag själv tycker om alla förslag utan dessa är bara fria tankar som jag lägger som förslag att fundera vidare på för andra. Ungefär som en konsultbyrå men inte lika dyrt och inte 3,5 arbetsveckor...)

Vad gjorde Jesus död för skillnad?

Jesus död förändrade inte det politiska klimatet. Den kastade inte ut romarna i havet. Den inrättade inte den judiska staten som den hade varit. Jesu död hade ganska små effekter. Den gjorde ganska lite skillnad egentligen.

Om man menar att våra yttre strukturer eller problem. Om man menar hur världen ser ut. Om man menar orättvisa maktstrukturer. Och ändå var de lägsta i samhället de första kristna, slavarna som förblev slavar, rebeller som förblev rebeller. Vad gjorde då Jesus död för skillnad?

Han besegrade vår verkliga fiende, som är osynlig. Skillnaden var inte ett omvälvande av "onda" maktstrukturer som vi talar om idag. Skillnaden var ett liv med seger över synden. Vår fiende är djävulen och synden. Jesus död gjorde inre skillnad, inte yttre. Den yttre kom senare genom hur dessa "syndbesegrare" levde sina liv.

Värt att tänka på när vi funderar på Jesus död och vilken skillnad den gör idag.

lärjungar, inte medvandrare (Grammatiskt redigerad)

Vi är kallade att göra alla folk till lärjungar, undervisa och döpa folk och inte att enbart göra medvandrare. Visst, att vandra kommer först men lärjungar är vårt uppdrag. Det är skillnad.

Varför bloggar inte är bra

Vad kallas det när man skriver på en blogg att bloggar inte är bra?

Iallafall…ikväll kom jag på varför jag inte tycker om bloggar, eller mera att föra en diskussion på en blogg. Det finns ingen humor. På bloggen har humorn blivit till punkter och streck á la :), ;), D:, ): om den finns över huvudtaget. I verkligheten finns, eller bör det finnas, humor i nästan alla sammanhang. Ett exempel:
Ikväll kallades jag “neurotisk” i en diskussion om vandringen med Jesus och nödvändigheten av ett val för eller emot Jesus. Det var inte särskilt humoristiskt och på en blogg hade jag blivit lite upprörd. Men i verkligheten var det inte så farligt för vi kunde ändå skratta och le runt bordet och med kroppsspråket tala och visa vad vi tyckte om det. Dessutom kunde jag kalla motpartens parti för något negativt i gengäld…vilket också mottogs med humor.

Men när jag tänker efter så är jag nog ganska noga med att vandringen med Jesus blir till ett lärjungaskap och inte en charter resa. För detta krävs ett val, ett beslut, en helig omvändelse, lydnad, kärlek...inte bara med fötterna utan också med hjärtat. Jag är inte neurotisk men passionerad angående detta. (Var går gränsen?)
Jesus var inte så värst “stressad” eller neurotisk i den bemärkelsen att han var aktiv under en ganska kort tid på ett ganska begränsat område. Paulus däremot var väldigt passionerad/”neurotisk” och for omkring överallt. Jesus och Paulus gjorde inte exakt likadant i sin mission, men kanske ligger det nåt att lära just där. Jesus var inte Paulus och Paulus var inte Jesus. Vi är inte heller Jesus.
Jesus är grunden för kyrkan, Paulus en av dess byggare...där det är spännande att läsa och förstå att hos Paulus är Jesus allt och allting.
Handlar det om linjär utveckling av Guds vilja? Att efter Jesus och missionsbefallningen sker en utveckling i Guds plan/uppenbarelse där Kyrkan blir till en internationell och diakronisk förlängning av Jesu verk, dvs. världens frälsning? Man kan sannerligen ställa sig frågan varför Gud ville använda sig av en Kyrka som redskap för frälsning. Är inte kyrkan Jesus förlängde inkarnation?

Ska vi fortsätta bygga Guds rike kanske vi får göra som Paulus med hans missionstänk och "neurotiska"/passionerade förkunnande, levande och resande med Jesus som grund (tillsammans med Anden och Fadern)?


Dagens namnförslag till den nya kyrkan: Korskyrkan, Påskkyrkan, Enhetskyrkan, Arken, Räddningskyrkan, Din Kyrka.

Gardell är så nära

Såg senaste programmet med Gardell. Det är ett vackert och tilltalande upplägg, professionellt genomfört. Jag förvånas över att jag tycker om det mesta. Jag uppskattar hans frimodighet att berätta om sin uppväxt vilket hjälper mig att förstå honom bättre.

Han är så oerhört nära det kyrkan har sagt i alla år att det är så synd att han inte är riktigt där. Han påminner om en solist som försöker sig på ett svårt stycke och som hela tiden ligger snäppet under en ren ton. Det är vackert men ändå inte.

Hans poäng om befrielse som Guds huvudtema är kanonbra. Hans framställning är också den bra. Men han lämnar både Bibelns och kyrkans historiska harmoni när han säger att det bara är du och jag som kan bestämma vad vårt slaveri är. Aj, aj, aj.

Borde det inte vara Gud? Är det inte därför vi har en Bibel…för att visa oss vem Gud är, vägen hem och var farorna ligger och var tjuvarna finns? Är det inte en av den kristna tron absoluta grundpelare att synden i alla dess smutsiga och förödande utsvävningar är skälet till vårt slaveri/Egypten/öken? Är det inte därför kristna genom tiderna har förkunnat frimodigt att Jesus är Herre istället för synden/den Onde?

Haren kom undan.

Håller med och tvärtom

Stefan Swärd har helt rätt i sin analys om hur vi kristna ska bemöta vårt samhälle och våra medmänniskor. Att spy galla över de som inte tror som vi är inte bra eller Bibliskt. (Vi borde dock våga ta debatten och konfrontationen inom kyrkans ramar när det gäller vad som är rätt tro eller inte. Det är både Bibliskt och bra för kyrkan kan inte lära motsatser som lika sanna, om Jesus är Gud eller inte, t.ex..)

Men jag tror att Swärd har fel när det gäller att hitta en ny mediastrategi för det som ofta kallas för konservativa värderingar. Det är inte fel på budbärarna av klassiska och Bibliska synsätt, det är budskapet som världen inte vill ha. Det är inte konstigt att det klassiska budskapet om att alla är syndare som behöver ta emot Jesu frälsning inte säljer 100,000 böcker eller sänder på TVs bästa sändningstid. Är det inte fullt logiskt att i dessa media-tider se hur människor som kliar andra i öronen och säger vad de redan vet eller vill höra får mycket utrymme?

Det fanns media även på Jesus tid men det var inte via media som världen frälstes. Världen frälstes därför att människor mötte människor som hade blivit frälsta och förändrade pga mötet med Jesus. Som levde i efterdyningarna av uppståndelsen och Andens ankomst. Detta förändras inte bara för att vi har mer media idag. Det var inte bättre brev som frälste världen och det är inte bättre böcker eller TV-shower som frälser idag.

Visst, det är säkert bra att på alla sätt använda redskap vi har till vårt förfogande att få ut budskapet men det är den Treeniga Guden i oss och genom oss som frälser världen. Jo, visst är det viktigt att ta debatten och visa på Gardells misstag men den kristna tron kommer att bestå och överleva oavsett om det kommer 100 Gardell eller inte. Det har den gjort hittills och så kommer det att förbli.

 

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205975

Ajdå

Äntligen något konkret i denna process om ett samgående. Annars är det mest toppstyrt och lite hemligt. Inget svårt ska släppas ut. Inga svåra frågor ska hindra Processen. Men nu…

…när en fråga av stort medialt och personligt intresse kommer ut från sammanträdesrummet infinner sig en stor…suck.

Samfundskyrkan. Allvarligt talat? Finns det någon som förstår? Är det ett medvetet sätt att gjuta olja på vågorna? Att vagga oss till sömns? Att vägra påverka omvärlden? Att vägra evangelisera…eller ens förklara? Vill man smälta in i mängden?

Jag tror att namnet faktiskt speglar den verklighet som Processen lever i. Väldigt få människor på gräsrotsnivå, som jag har läst, hört eller pratat med, har upplevt eller visat entusiasm för Processen. Alls. Man vill vinna människor för Jesus. Förändra världen. Följa Jesus. Men man ser inte hur detta bygge ska hjälpa till med det.

Och så då detta namn. I mitt tycke faktiskt en utmärkt spegling av den avslagna och ljumma känsla som jag har mött när fotfolk hör eller läser ansträngt positiva Process-ledare.

Ljummet namn – ljummet engagemang. Menlöst namn – menlös Process?

 

 

 

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205453

Det goda

En picknick med gifflar och chips på frusen sjö
En ledig dag med familjen
Sen frukost med ägg, bacon och björnbärsté
Tid att tänka
Tid att prata allvar och se framåt
Bygga lego i lugn och ro med sonen
Begrunda påsken. Vad hände egentligen?
Lyssna på Casting Crowns "Know you" på Spotify i bilen

Tacka Gud för allt det goda och förundrad över hur bra det måste bli i himlen om det är så här bra här

Vad skulle få dig att greppa högaffeln och marschera mot Stockholm?

Som intressant samtalsämne över lunchbordet kan man ställa frågan som ni ser i rubriken. Förr var det danskarna eller kungen eller något annat hemskt man ville avsätta. Tiderna förändras men inte människan. Även om vi nu ska rösta om allt har dom flesta av oss fortfarande områden eller ämnen som på allvar skulle få oss att i ren ilska marschera mot Stockholm och kräva förändring.

Vi ser tendensen vid olika toppmöten runt om i världen, människor som känner sig maktlösa och vill påverka på olika sätt,en del mindre bra sätt också.

Vad skulle få dig så upprörd att tanken på att vänta tills nästa val och politikers välvilja skulle te sig enbart löjlig? Som skulle få dig att göra något åt saken själv och inte vänta på att någon annan skulle göra nåt? Min arbetskamrat sa “200% höjd moms på kaffe”…

För det första kan jag inte förstå hur det överhuvudtaget är möjligt att tillåta aborter. Hur kan vanliga människor i Sverige helt enkelt svälja parollen “kvinnans valfrihet och frihet” när det handlar om att mörda barn…att ta död på liv? För mig ofattbart. Följande bloggar/inlägg ger tänkvärd läsning i ämnet:

Denna bloggen

Många säger att man inte vet om ett foster är ett liv eller inte, ett barn eller inte. Då är det ju inte mord om det inte är ett barn, eller? Men för mig verkar denna osäkerhet om när fostret blir ett liv/barn som ett ypperligt skäl att inte ta chansen med en abort. Varför riskera att döda ett barn? Det handlar om “fri” sex och bekvämlighet, för varför annars aborteras 93%!!!! av alla Downs syndrom foster/barn? Jag stödjer “Ja till livet” som är bra men inte bra nog. Vad mer kan man göra?

För det andra är det fullständigt horribelt att Försäkringskassan skickar ut cancersjuka människor i arbetslivet. Det är inte vad jag vill att mina skattepengar skall användas till…Försäkringskassans känslokalla handläggare som ser personnummer men inte personer. En skandal i välfärdens Sverige. Vad kan man göra?

För det tredje måste vår immigrationshandhavande bli bättre. Det har säkert många bra sidor, men när man kommer dessa människor inpå livet märker man att det funkar inte riktigt att trycka in hitkomma flyktingar i små halvsunkiga tvåor i förfallna hyreshus. Dom syns inte, vilket kanske är poängen, men som vårt gigantiskt byråkratiska socialsystem så ofta visar så försvinner personerna i personnumren. Vem ser människan? Vem märker att flyktingar från andra länder inte vet hur vårt samhälle fungerar? Vem märker att dom utnyttjas av cyniska svenskar eller om dom inte ens har en lampa eller ett bord eller vinterjacka? Vad kan man göra?

Som kristna är vi skamlöst upptagna med banala och moderna små spetsfrågor när vi sitter mitt i denna svenska smet av riktiga problem. Borde vi inte hjälpa varandra att se och kunna hjälpa människor med faktiska problem?

Tänkvärt från Ortodoxt håll

“I once tried to explain ‘systematic theology’ to a Russian pastor of the Underground Church, who had never seen a whole New Testament. Systematically, I began to explain to him the teaching about the Godhead, about its unity in three Persons, the teaching about original sin, about the Fall, about salvation, about the Church, about the sacraments, about the Bible as infallible revelation.

“He listened attentively. When I had finished, he asked me a most surprising question: ‘Have those who thought out these theological systems and wrote them down in such perfect order ever carried a cross?’ He went on. ‘A man cannot think systematically even when he has a bad toothache. How can a man who is carrying a cross think systematically? But a Christian has to be more than the bearer of a heavy cross; he shares Christ’s crucifixion. The pains of Christ are his, and the pains of all creation. There is no grief and no suffering in the whole world which should not grieve him also. If a man is crucified with Christ, how can he think systematically? Can there be that kind of thought on a cross?

“’Jesus Himself thought unsystematically on the cross. He began with forgiveness; He spoke of a paradise in which even a robber had a place; then he despaired that perhaps there might be no place in paradise even for Him, the Son of God. He felt Himself forsaken. His thirst was so unbearable that He asked for water. Then He surrendered His spirit into His Father’s hand. But there followed no serenity, only a loud cry. Thank you for what you have been trying to teach me. I have the impression that you were only repeating, without much conviction, what others have taught you.’

Mina ord: Knowledge without love is nothing

Att skaka dammet av sandalerna...

...är ett Bibliskt uttryck som Jesus använder. Han pratar om att hans lärjungar skulle skaka av sig dammet från de byar som inte tog emot Hans evangelium för på Domens dag skulle det inte bli så kul för dom städerna (och kanske även dammet?).

Vilket Bibelord! Menar Jesus allvar?

Ja, iallafall så förstod lärjungarna det så och vi läser i Apostlagärningarna att dom gjorde precis så med dammet. Skakade bort det.

När ska vi skaka av oss dammet från där vi står och förkunnar och gå vidare? För min del handlar det inte om den lokala församlingen för där trivs jag bra. Men när det gäller den nya kyrkan...är det dags att gå vidare och lämna "dammet" bakom sig? Att sluta kämpa emot dom som vill skapa nåt nytt men som i sin iver pratar för mycket och lyssnar för lite? Som lämnar historiskt evangelium och predikar "fred, fred, där det inte finns någon fred"? Som i sin iver och övertygelse om att deras tolkning av Jesus är korrekt och sann bryter med 2000 år av traditioner och tolkningar? Som i tid och otid pratar mer om sexualitet än om nästan allt annat och på samma gång sviker alla de som inte berörs av sexualitetsdebatten men som har det så svårt under syndens mångfärgade ok ändå?

Kanske är det dags nu. Kanske inte. I ovisshetens land måste vi alla var och en dra gränser för vad vi tror på och vad vi inte tror på, vem vi tror på och vem vi inte tror på. Om vi ska vara kvar eller inte, acceptera eller inte. När alla ord är sagda och där alla hävdar att just dom följer Jesus och Bibeln, är det rimligt och riktigt att jag är den avgörande auktoriteten på vad som är rätt tro och rätt liv...eller kan man välja ett tredje sätt? Kan man välja en annan auktoritet än sin egen och på så sätt bli fri från sin subjektivitet? Kan man/vi välja att böja sig/oss för den Jesus som har förkunnats och upplevts innan oss själva, fri från våra egna tankar?

Inom kristendomen har alla väckelser/nystarter aldrig gått framåt, typ vetenskaplig utveckling. Vi har alltid gått bakåt, till urkyrkan, Bibeltexten och Gud/Jesus. Kanske är det vägen vidare på vår vandring med Jesus...att gå tillbaka till den väg som var vårt första smeknamn, "Vägens folk". Hur hittar vi dit?
Genom att böja oss och våra fina utläggningar om Jesus och hans inställning till x,y,z och genom att sätta oss i skolbänken igen...där vi får dra ur Katolska, Ortodoxa och Anglikanska källor då våra egna är för grunda. Vill vi tillbaka till urJesus, urBibeln och urKyrkan har vi få val för vi är inte urnånting. Vi är vilse i postmoderniteten.