Varför bloggar inte är bra

Vad kallas det när man skriver på en blogg att bloggar inte är bra?

Iallafall…ikväll kom jag på varför jag inte tycker om bloggar, eller mera att föra en diskussion på en blogg. Det finns ingen humor. På bloggen har humorn blivit till punkter och streck á la :), ;), D:, ): om den finns över huvudtaget. I verkligheten finns, eller bör det finnas, humor i nästan alla sammanhang. Ett exempel:
Ikväll kallades jag “neurotisk” i en diskussion om vandringen med Jesus och nödvändigheten av ett val för eller emot Jesus. Det var inte särskilt humoristiskt och på en blogg hade jag blivit lite upprörd. Men i verkligheten var det inte så farligt för vi kunde ändå skratta och le runt bordet och med kroppsspråket tala och visa vad vi tyckte om det. Dessutom kunde jag kalla motpartens parti för något negativt i gengäld…vilket också mottogs med humor.

Men när jag tänker efter så är jag nog ganska noga med att vandringen med Jesus blir till ett lärjungaskap och inte en charter resa. För detta krävs ett val, ett beslut, en helig omvändelse, lydnad, kärlek...inte bara med fötterna utan också med hjärtat. Jag är inte neurotisk men passionerad angående detta. (Var går gränsen?)
Jesus var inte så värst “stressad” eller neurotisk i den bemärkelsen att han var aktiv under en ganska kort tid på ett ganska begränsat område. Paulus däremot var väldigt passionerad/”neurotisk” och for omkring överallt. Jesus och Paulus gjorde inte exakt likadant i sin mission, men kanske ligger det nåt att lära just där. Jesus var inte Paulus och Paulus var inte Jesus. Vi är inte heller Jesus.
Jesus är grunden för kyrkan, Paulus en av dess byggare...där det är spännande att läsa och förstå att hos Paulus är Jesus allt och allting.
Handlar det om linjär utveckling av Guds vilja? Att efter Jesus och missionsbefallningen sker en utveckling i Guds plan/uppenbarelse där Kyrkan blir till en internationell och diakronisk förlängning av Jesu verk, dvs. världens frälsning? Man kan sannerligen ställa sig frågan varför Gud ville använda sig av en Kyrka som redskap för frälsning. Är inte kyrkan Jesus förlängde inkarnation?

Ska vi fortsätta bygga Guds rike kanske vi får göra som Paulus med hans missionstänk och "neurotiska"/passionerade förkunnande, levande och resande med Jesus som grund (tillsammans med Anden och Fadern)?


Dagens namnförslag till den nya kyrkan: Korskyrkan, Påskkyrkan, Enhetskyrkan, Arken, Räddningskyrkan, Din Kyrka.